Libaneserna tvingas vänta på demokratin
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-06-22
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Folk i röda t-tröjor jublade och vecklade ut den vackra libanesiska ceder-flaggan i söndagskväll. Äntligen ett val utan syrisk övervakning. Folkmajoriteten sa ”ja” till oberoende.
”Valfusk, röstköp, fiffel”, dundrade valets förlorare, Syrien-vännerna och den kristne högergeneralen Michel Aoun. De missnöjda bar tröjor i orange, efter känt exempel (Maud & Leijonborg).
EU:s valövervakare gav båda sidor rätt. ”Valet genomfördes fredligt och i god ordning”, sa EU:s talesman José Ignacio Salafranca. Han var dock bekymrad över röstköp och den oerhörda finansiella dominansen för den ena, och vinnande, valalliansen.
Den iakttagelsen är lätt gjord. Framtidspartiet, överväldigande förankrat i sunnidelen av befolkningen, leds av Saad Hariri, son till den mördade före detta premiärministern Rafiq Hariri.
Släkten eller klanen kontrollerar ett gigantiskt affärsimperium med Saudiarabien som centrum. Sonen Hariri, helt utan politisk erfarenhet, blir sannolikt ny premiärminister. Han stöds av drusledaren Walid Jumblatt, som ärvde sitt parti och sitt feodala rike av sin mördade pappa.
En stor del av de kristna röstade på krigaren Michel Aoun, hemkommen i triumf till Libanon efter femtons års exil i Frankrike. Han agiterade mot landets sekterism och korruption och svepte hem de flesta rösterna i Libanons hjärtland.
Aoun, allierad med sina gamla huvudfiender – Syrienlojalisterna – bildar ny opposition tillsammans med Hizbollah, som helt dominerar södra Libanon.
Nu ska de gamla härskande familjerna bygga folkstyre, alltså sådant de alltid bekämpat. Feodalherrarna har styckat landet i regioner och kvoterat parlament och statsapparat efter religiösa kriterier: kristna, drusdominerade och sunnistyrda. I söder – det fattiga Libanon – tog Hizbollah makten, inledningsvis med hjälp av Iran. De drev ockupanterna Israel ur landet.
Västvärlden väntar sig att Libanons nya regering ska avväpna Hizbollah-milisen. Det är omöjligt innan Palestina blivit fritt. Cirka 10 procent av Libanons befolkning består av fördrivna palestinier. Berövade mänskliga rättigheter lever de i eländiga läger, bland dem Sabra och Shatila.
Omvärlden begär att Jumblatt och unge Hariri (i samarbete med president Emile Lahoud, Syriens utvalde) gör om konstitutionen så att den baseras på medborgerliga rättigheter, inte religiös tillhörighet.
Med en sådan reform kan exempelvis Jumblatt skriva bort sin parlamentariska makt. Den nya regeringen ska också hantera en statsskuld på 300 miljarder kronor och en svindlande fattigdom.
I går, under första dagen av Libanons befrielse från Syrien, mördades förre kommunistledaren Georges Hawi. Han var länge en av Syrien-härskaren Assads trogna medarbetare. I mars ändrade sig partiet och demonstrerade mot Syriens maktkontroll.
Hawi förenade sig därmed i praktiken med journalisten och vänsterpolitikern Samir Kassir, mördad för tre veckor sedan. ”Cederrevolutionen” kommer att bli mycket långsam, kanske också blodig.