Coca-Cola måste stoppa förtrycket
7 FEBRUARI 2014. Vinter-OS
Världens ögon riktas mot Sotji. Det är 34 år sedan ett OS senast anordnades i Ryssland, när sommar-OS gick av stapeln i Moskva.
Det är länge sedan och Sovjetkommunismen är borta.
Men sedan Vladimir Putin åter blev Rysslands president i maj för två år sedan har landet stävat bort från demokratin.
Man har antagit lagar som begränsar rätten till offentliga sammankomster och kriminaliserar ”förolämpningar” av religionen. Internetcensuren har ökat och man har gjort det lättare att fälla medborgare för landsförräderi.
Och i dag invigs det, världens dyraste vinter-OS.
Ett monument över Putins tid vid makten.
Skulle bli en stor folkfest
Vi har läst hur människor hänsynslöst utnyttjats i byggandet av OS-arenorna, hur arbetare luras på löner och skickas ur landet när de protesterar. Miljö- och männi-skorättsaktivister fängslas och misshandlas.
I närminnet finns terrorattackerna i Volgograd och insikten att Ryssland är inblandat i militära konflikter i OS-stadens absoluta närhet.
Det som var tänkt att bli en stor folkfest har i stället blivit en totalövervakad och militariserad zon där flaggor med glada färger piskar i vinden.
Varför får ett vinter-OS arrangeras på en sådan här plats?
Krishantering på högvarv
När den ryska lagen mot ”gaypropaganda” infördes i fjol manade människorättsorganisationen Human Rights Watch de olympiska sponsorerna att säga ifrån. Sätt tryck på Internationella olympiska kommittén, IOK. Ta offentlig ställning för ryska hbtq-personer och använd er marknadsföring för att visa det, löd uppmaningen.
Sponsorerna lyssnade inte och ser nu ut att marschera in i en pr-katastrof.
McDonald’s och Coca-Colas marknadsföringsinsatser i sociala medier har redan tagits över av arga aktivister. Krishanteringen går på högvarv.
Det är bra.
För hur mycket vi än kritiserar IOK så kommer de sannolikt inte bry sig. IOK består av 115 personer. Här saknas demokratisk styrning eller uppbyggnad. Makten över vem som ska få OS ligger helt hos dessa personer.
Sponsorerna kan säga ifrån
Precis som Anders Rönmark påpekat i en text i Örnsköldsviks Allehanda så består IOK av personer som står envälden och diktaturer nära. Det är inte konstigt att olympiska spel hamnar i sådana stater.
IOK har fått skarp kritik för att man saknar en policy för mänskliga rättigheter, rörelsens stadga har ingen koppling till FN- eller ILO-konventioner. Man låter bli att analysera om spelen kan bidra till kränkningar av mänskliga rättigheter i värdlandet.
Sorgligt nog framstår det nästan som att det enda som kan förhindra att IOK lägger OS i länder där mänskliga rättigheter kränks är att sponsorerna säger ifrån.
Och ska de göra det måste vi göra det klart för dem att vi är många som inte vill köpa produkter av företag som indirekt stöttar brutala regimer.