Mobbningen är inte ett fritt val
I svensk skola och förskola råder nolltolerans mot kränkningar.
Rektorn och lärarna är enligt skollagen skyldiga att utreda, anmäla och ta tag i kränkande behandlingar.
Men det kan ta flera år innan elever som blir mobbade får upprättelse och skadestånd. Det avslöjade Dagens Nyheter i går.
Tidningen har granskat samtliga anmälningar om kränkande behandling som gjorts till Barn- och elevombudet BEO sedan starten 2006.
Resultatet är inte uppflytande.
Samtidigt som allt fler svenskar väljer att anmäla mobbning och kränkningar på förskola och skola så tar det allt längre tid att få ärendena utredda.
Av de 14 fall som hamnat i domstol under de senaste sju åren har det ofta tagit fyra år innan domen kommer. Men sedan 2010 har varken svenska kommuner eller BEO inlett några domstolsprocessorer om mobbning eftersom man vill bespara barnen extra obehag under de långa och segdragna rättstvisterna.
Det kan man ju förstå. Men hur tänker skolorna komma till rätta med den – åtminstone i anmälningar betraktat – ökande mobbningen?
Enligt en tidigare granskning får en tredjedel av alla mobbade elever lämna skolan när deras lärare inte lyckas stoppa mobbningen. Enligt det fria skolvalets största fans kan man få intrycket att det är helt i sin ordning. ”När en skola är dålig innebär elevflytt att det uppstår incitament för förbättring”, brukar det låta.
Det är en tankefigur som förmodligen också påverkar vardagen i svensk skola.
Visst kan man hävda att föräldrarna har makten att själva lösa situationen om skolledningen inte tar mobbningen på allvar. Men ett skolsystem som gör mobbning till ett val säger också att kränkningarna är barnens och föräldrarnas eget ansvar.
Skolornas arbete med att komma till rätta med kränkningar får inte stanna vid en axelryckning när föräldrar tar sina mobbade barn ur skolan.