Svenskt Näringslivs direktörer förbryllar

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ibland förbryllar faktiskt direktörerna på Svenskt Näringsliv mig. Nu senast gäller det organisationens vice vd Jan-Peter Duker. Jag blir helt enkelt inte klok på vad han egentligen vill.

Det är bara två månader sedan jag tillsammans med andra journalister befann mig på Näringslivets hus på Östermalm. På podiet satt Duker tillsammans med LO:s avtalssekreterare Erland Olausson. Tillsammans hade de kommit fram till en överenskommelse om företag som ville ha ett tillfälligt medlemskap i en svensk arbetsgivarorganisation, och därmed omfattas av svenska kollektivavtal.

Principen är enkel, likvärdig behandling av både anställda och företag. Tillämpningen lämnades till branscherna.

Utländska företag skulle erbjudas en smidig väg in i den svenska modellen.

Därmed skulle företagen också skyddas av avtalens fredsplikt.

Då, i slutet av augusti, strålade både Duker och Olausson belåtet under presskonferensen. Parterna hade tillsammans ”löst ett viktigt problem”, som LO:s avtalssekreterare uttryckte det. Duker försäkrade för sin del att näringslivet stod bakom systemet med kollektivavtal.

Tillsammans hade parterna undanröjt ett allvarligt hot mot den svenska modellen.

Nu, två månader senare, pågår Svenskt Näringslivs kampanj för att begränsa fackliga stridsåtgärder. Bland annat vill arbetsgivarna se ett förbud mot sympatiåtgärder och ett slut på blockader av arbetsplatser där det inte finns några fackliga medlemmar.

Varför en polsk eller lettisk arbetsgivare då skulle behöva fredsplikt är lite svårt att förstå.

Häromdagen protesterade Duker dessutom mot att näringsminister Thomas Östros i ett brev till EU-kommissionen hänvisat till den överenskommelse han för två månader sedan var så stolt över.

Östros ville markera att den svenska modellen fungerar, ett påpekande som kunde behövas sedan EU-kommissionären McCreevy under ett besök i Stockholm underkänt systemet.

Bakgrunden var naturligtvis processen om det så kallade Vaxholmsfallet, och Östros ville påpeka hur parterna sedan dess tillsammans arbetat för att undvika framtida konflikter. Näringsministern beskriver uppgörelsen som ett sätt att ”göra det ännu lättare för utländska företag att sluta kollektivavtal”.

Det skulle kunnat vara en formulering från Dukers och Olaussons presskonferens.

Ändå går alltså Svenskt Näringslivs vice ordförande i taket. Överenskommelsen berör ”en helt annan situation”, skriver han i ett brev till Östros.

I en mening har Duker rätt. Laval ville inte ha något svenskt avtal, det var precis det konflikten gällde. Därför kunde företaget inte heller gå med i en svensk arbetsgivarorganisation, och därför fick de anställda mycket lägre löner än sina svenska kollegor.

Det är ”en helt annan situation” än den likvärdiga behandling som Svenskt Näringsliv och LO kommit överens om. Avtalet handlar om att undvika nya Vaxholmsfall. Men tydligen tror inte ens Svenskt Näringsliv att det kommer att fungera.

I så fall väntar många konflikter på svensk arbetsmarknad.

Ingvar Persson