Ovana roller i riksdagen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Rollerna var ovana i riksdagens kammare. Maud Olofsson fick bita sig i tungan när hon nästan kallade Göran Persson för statsminister. Persson själv såg till lika delar förvånad och förtjust ut när han kallades till talarstolen som ”Göran Persson i Stjärnhov”.

När partiledarna för första gången på tolv år möttes för att diskutera en borgerlig regeringsförklaring var allt nytt och förvånansvärt mycket precis som det brukar.

Persson betonade den svenska ekonomins framgångar. ”Bättre förutsättningar har aldrig givits en ny regering.”

”Siffernisse”, replikerade Reinfeldt. Olofsson trodde inte att ”människor känner igen sig”.

Som en fortsättning av valrörelsen. Däremot inte mycket om innehållet i förra veckans regeringsförklaring.

Den enda som tycktes helt bekväm i det nya var vänsterledaren Ohly, han blommade i oppositionsrollen. Han lovade att njuta varje gång han kunde konstatera ett nytt klavertramp av regeringen.

Det kommer ta tid innan regeringen vant sig vid att regera och oppositionen vid att opponera.

Ändå anslogs tonen för de kommande årens politiska debatt i går. Blocken består – och klyftan mellan dem.

Göran Persson – i Stjärnhov – hävdade att den borgerliga regeringen inte valts på ett program för systemskifte. Det intryck Reinfeldt gjorde i valrörelsen handlade om att slå vakt om den svenska modellen.

Det lägger grunden för oppositionens granskning av den nya regeringens förslag till förändringar på arbetsmarknaden, av socialförsäkringarna och av familjepolitiken.

Samtidigt finns enorma förväntningar inom borgerligheten. Fredrik Reinfeldt gjorde i gårdagens riksdagsdebatt en helt annan tolkning än Persson av valresultatet. Bakom regimskiftet uppfattade han ett starkt mandat. Vad det innebär kan anas i gårdagens besked att arbetsmarknadsprövningen ska slopas i samband med arbetskraftsinvandring och att gymnasiereformen kastas i papperskorgen.

Kraven bland regimens stödtrupper, inom partierna och utanför, är stora. Långt in i regeringen ekar Svenskt Näringslivs paroller om minskad anställningstrygghet.

Mot den bakgrunden framstår Reinfeldts inbjudan till samförstånd som på sin höjd pliktskyldig. De borgerliga partierna har vunnit majoritet och kommer minst att försöka genomföra det program de valts på.

De närmaste årets debatt måste handla om de konkreta konsekvenserna av det programmet. Om höjningen av avgiften till a-kassan, om osäkerheten på arbetsmarknaden och om den ekonomiska situationen för pensionärer, barnfamiljer och arbetslösa. Den måste handla om miljöpolitiken, om integrationen och om ökade klyftor.

Men debatten kommer också att handla om ifall dessa konsekvenser pekar mot ett systemskifte som väljarna inte önskar sig.

Granskningen börjar redan på måndag, när regeringen presenterar sin första budget.

Kanske har partierna då hunnit få lite bättre ordning på vem som regerar och vem som opponerar.

Ingvar Persson