Det här är världens tråkigaste valrörelse
Hittills har partierna inte pratat om visioner.
I stället har de pluttat ut delar av sina valmanifest, några hundra tusen här och någon miljon där. Det har inte ens handlat om några stora pengar.
En vanlig väljare har inte haft en chans att addera alla förslag för att skaffa sig en samlad bild av vilket parti som är bäst. Vem vill egentligen satsa mest på ågtrafiken?
Någon som har en aning? Förslagen har bara snurrat runt.
Vilken partiledare är bäst för kvinnorna? De gamla? De funktionsnedsatta?
Tja, säg det.
Inte ens valaffischerna tar upp frågor som berör. I stället är det idel släta kinder och blekta tänder vi möter på årets affischer. Inte ens Göran Hägglund, 55, har en normal rynka i pannan.
Photoshop eller botox spelar ingen roll. Det intressanta är att en medelålders konservativ man väljer att presentera sig som en stålman på väg att byta om. Han ser så spänstig ut på bilderna och rak i ryggen.
Socialdemokraternas Stefan Löfven är kanske något mera böjd, men han flankeras å andra sidan av idel vältränade människor. Den politiska normen är ung, frisk och silikonslät.
Den politiska reklamen är så utslätat homogen att det inte går att skilja det ena partiet från det andra. Till slut noterar man inte ens affischerna för de ser likadana ut och därmed lämnar de oss helt oberörda. Det finns inte en väljare som kan identifiera sig med de där silikonfigurerna. I verkliga livet är vi ju alla så olika.
Två miljoner väljare är till exempel gamla och faktiskt ganska rynkiga. Kanske är det därför de inte får vara med på årets affischer. Faktum är att de inte heller finns med på riksdagslistorna. Partierna pratar gärna om gamlingar, men helst inte med dem.
Över en miljon svenskar har någon form av funktionsnedsättning. Det har partierna absolut inte fattat för de politiska webbplatserna har inte ens anpassats. Tillgängligheten är dålig, kontrasterna för små och språket för krångligt. Ändå har 25 procent av den svenska befolkningen problem med att läsa.
Möjligtvis har partierna helt enkelt missat att det också finns funktionsnedsatta för de finns inte heller med på riksdagslistorna. Över en miljon svenskar kommer knappt att vara representerade när den nya riksdagen öppnar i slutet av september.
Nära hälften av de funktionsnedsatta är i dag arbetslösa. Det betyder att de ofta saknar inkomster och tvingas leva på sjuk- och aktivitetsersättning. Vi har fått en växande grupp unga fattigpensionärer, en sorts andra klassens pensionärer och de får aldrig plats på några valaffischer.
Det är därför årets valrörelse är så tråkig. Det är det vanliga livet som saknas med alla sina olikheter.
Det är visionerna och drömmarna om ett jämlikt samhälle som borde finnas där, men allt vi möter är människor med helt utslätade ansikten.