Från full fart till tvärstopp

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I år har Maud Olofsson stannat hemma från bilmässan i Detroit. Kanske prioriterade hon onsdagens partiledardebatt, kanske ansågs näringsministerns lite energiska stil opassande bland pressade bildirektörer.

I stället fanns statssekreterare Jöran Hägglund på plats för att garantera politiskt stöd för de svenska biltillverkarna och hålla sig väl med de amerikanska ägarna.

Det hindrar honom inte från att läxa upp den amerikanska bilindustrin.

”Samma teknik som 1908”, sa han avmätt till Svenska Dagbladet om Fords Pick Up F-150.

Det finns massor av invändningar mot rambyggda full-sizebilar med stel bakaxel och V8-motorer på mellan 5,4 och 4,6 liter, men för dagen tycks inte kundernas efterfrågan vara en av dessa. Forden var förra året, liksom de 32 senaste åren, den bil som sålde bäst av alla i USA.

Det kan ligga en del självinsikt bakom regeringens ständigt upprepade påstående att de inte ska sköta bilfabriker.

Bilindustrin ja... I tisdags kom ännu ett jättevarsel från Volvo. Mer än 1?600 anställda ska bort i den här omgången. Från full fart till tvärstopp på några månader.

Frågan är, går det för fort?

Borde inte företagen i Sverige, liksom i våra konkurrentländer, ha en möjlighet att permittera personal under kortare tid.

Friställa anställda utan att de förlorar jobbet, kanske med möjlighet till vidareutbildning?

Kostnaderna skulle kunna delas mellan staten, som slipper betala a-kassa, företaget, som får behålla sin personal, och den enskilde, som slipper bli av med jobbet.

Fack och arbetsgivare tycks vara överens. Dagens ordning kommer att stå den svenska ekonomin dyrt.

Näringsdepartementet funderar, men arbetsmarknadsminister Littorin och statsminister Reinfeldt har redan bestämt sig. Det blir inget permitteringssystem.

”Pengarna i arbetsmarknadspolitiken ska gå till arbetslösa”, förklarade Littorin i tisdags.

Fortsätter kräftgången på arbetsmarknaden lär just den detaljen snart vara ordnad.

Det blev också veckan när vi på allvar började se konsekvenserna av krisen för välfärden.

Karolinska sjukhuset i Stockholm ska minska personalen med 900. Sjukhusledningen räknar med att säga upp 600 personer, resten ska lösas med naturlig avgång.

Kommunerna och landstingen är nästa krisbransch.

Det blir så när skattebetalarna blir arbetslösa, staten har fryst bidragen och lagen kräver ekonomisk balans. Att minska kostnaderna är allt som återstår för landets lokalpolitiker, och nio gånger av tio betyder det mindre personal.

Oftast leder det inte till stora uppsägningar, som på Karolinska. I välfärden är krisen en telefon hemma hos en timvikarie som slutar ringa, eller ett vikariat som löper ut utan att det kommer nya erbjudanden. En tyst kris som framför allt drabbar kvinnor.

Alla vet att problemet på några års sikt kommer att vara att rekrytera människor för att arbeta med vård, omsorg och utbildning. Men det spelar ingen roll, inte mitt i krisen.

Regeringen kommer att bli tvungen att ge kommunerna mer stöd.

Ju fortare Anders Borg och Fredrik Reinfeldt medger den saken, desto bättre.