Tvingades tigga för att få sin vård
Jessica Thåström, 22, felbehandlades av vården och skadades för livet.
Men när hon söker rehabilitering – då får hon betala själv eller hoppas på hjälp från någon välgörenhetsorganisation.
I går kväll kunde vi följa Jessicas kamp i SVT. Svensk sjukvård klarar inte ens av att ge en ung tjej rehabilitering.
Hon som har hela livet framför sig blir avvisad. Hemskickad. Får lösa det själv.
Gävleborgs landsting har inte råd och om Jessica inte själv kan fixa pengarna så får det bli käpp eller rollator.
Som 15-åring fick Jessica p-piller.
Hon var kär och rädd för att bli gravid. Ett halvår senare kom den blixtrande huvudvärken. Tre gånger skickades hon hem från vårdcentralen med diagnoser som migrän eller kanske halsfluss.
Även lasarettet skickade hem henne trots att mamman tiggde om en röntgen av Jessicas värkande huvud.
Sedan kom stroken och då var allt för sent.
Det följde några svarta år. Jessica blev förlamad i vänstra sidan, om hon kämpade med käppen kunde hon gå hundra meter, men sedan tog orken slut.
En intensiv rehabilitering fanns i Göteborg, men den kostade 30 000 och Jessica fick nej. Landstinget tyckte att hennes skada redan var för gammal.
Landstinget ville inte betala för rehabiliteringen.
Lasarettet ville inte röntga.
Vårdcentralen frågade aldrig om Jessica tog mediciner.
Ungdomsmottagningen tog inte reda på Jessicas ärftlighet för stroke.
Utgångspunkten för sjukvård i Sverige är alltid minsta möjliga vård. När det inte finns några pengar har patienten inget val. Till slut får hon tigga.
Som Jessica som till sist fick sin rehabilitering tack vare bidrag från en välgörenhetsorganisation.