En rasande man med borrmaskin
Vem har inte blivit galen på glassbilen?
Vart man än kommer i det sommarfagra Sverige bryter Hemglass jingel igenom både vågskvalp och björkars sus. Trudelili lutt, trudelili lutt, lulutt, lulutt, lulutt ...
Fy sjutton.
Det bästa man kan säga om glassbilen är att den i varje fall är demokratisk. Den stör både i slott och koja. Senast var det hockeypampen Percy Nilsson som bröt ihop i fashionabla Höllviken.
– Den ringde ju 400 gånger, sa han upprört sedan han rusat ut med borrmaskinen i högsta hugg.
Nu tar vi givetvis avstånd från alla former av hot och våld, men Percys vrede är ändå begriplig. Alla människor har rätt till tystnad. Till lugn och ro.
Rätten till tystnad är reglerad i Miljöbalken, flera har anmält glasstutan, men hittills har ingen lyckats knäcka den. Miljödomstolarna har ansett att olägenheten varit av ringa art.
En glasstuta förstör kanske ingen sommar, men irritationen ökar säkert när nya ljud adderas till varandra. En tuta, en vattenskoter, en sladdlös borr, P1:s sommarpratare på en högt uppskruvad radio. Ja, till slut finns det inget björksus kvar runt en stuga i Höllviken.
Annars brukar finare områden vara förskonade från den värsta sortens buller. I Stockholm har till exempel Trafikverket valt att gräva ner en hel motorväg under villaområdet på Ekerö. Nedgrävningen kommer att kosta många miljarder och antagligen räcker inte pengarna hela vägsträckan ut, för genom förorterna där många människor bor kommer vägen att gå i ytläge.
Glassbilen kommer även till Rosengård, Skärholmen och Hjulsta. Men där drunknar trudelutten i många andra ljud. Där kan ingen koleriskt hävda rätten till personlig tystnad.