Bachelet besegrar äntligen Pinochet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-13
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Michelle Bachelet samlade fler röster än väntat. I första omgången av det chilenska presidentvalet fick hon 45,7 procent av rösterna. Hennes egen familjehistoria ryms i det drama som förvandlade Pinochets diktatur till demokrati. Bachelets far, lojal flyggeneral under Allende, dog kuppåret 1973 av den tortyr Pinochets knektar utsatte honom för.
Michelle Bachelet drevs i landsflykt och utbildade sig till barnläkare. Bland den favoritmusik hon lagt ut på sin hemsida finns gruppen Illapus sång ”att återvända för att leva.” Bachelet kom hem till Chile och blev minister, först ansvarig för hälsofrågor, sedan för försvaret.
Bachelets hemsida spelar inte Allende-årens paradnummer ”Ett enat folk kan inte besegras”. Hon föredrar Victor Jaras stillsamma minnessång ”Te recuerdo Amanda”.
Chile är inte enat, fast en bred majoritet tveklöst bär upp demokratin. Mot Bachelet stod två högerkandidater: Joaquín Lavin, en gång Pinochet-anhängare och Sebastían Pinera, miljardär och en chilensk upplaga av Silvio Berlusconi. Tillsammans fick de något fler röster än Bachelet, som når klart över 50 procent med stöd av väns-tersocialister.
Chiles splittring kan också läsas ut ur den ekonomiska och sociala verkligheten. Trots det osannolika ekonomiska undret med fleråriga tillväxtsiffror på runt sex procent är fattigdomen massivt tung. Ett arv från Pinochet-åren då runt 40 procent levde i fattigdom och var femte var utblottad.
Center-vänsterregeringarnas måttfulla reformer har halverat fattigdomen men ännu är Chile ett av världens mest ojämlika samhälle. De rikaste tio procenten kontrollerar 60 procent av landets förmögenhet. Ungdomar drabbas hårt av klassamhället. Arbetslösheten bland dem är 30 procent. Bara en fjärdedel av de unga väljarna deltog i valet. En social protest och ett tydligt missnöje mot demokratins praktik.
Samtidigt med presidentvalet utsågs ett delvis nytt parlament. Center-vänstern erövrade majoritet och kan ytterligare demokratisera författningen, länge anpassad till högerpartiernas intressen.
Däremot är det inte sannolikt att den mer övergripande liberala ekonomiska politiken förändras. Möjligen skärps beskattningen något, kanske företagen rentav måste avstå något av sina väldiga vins-ter. Bachelet har lovat förbättringar av utbildning och sjukvård. Hennes valteman byggdes kring sådant som jämställdhet, reform av det usla pensionssystemet, stöd åt ursprungsbefolkningen.
Av de många
vänsterledare som tar över i Latinamerika kan Bachelet räknas till den milda, närmast socialdemokratiska, vänstern. Mer angelägen att befästa en progressiv demokrati än av att följa sin ungdoms mer flammande ideal. På hennes hemsida hör jag, symboliskt nog, Marlene Dietrich sjunga: ”Sag Mir Wo Die Blumen sind.”