Anna Lindh ger lust och energi
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-05-22
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När Anna Lindh höll sina minnesord på Olof Palmes begravning sa hon: ”Olof Palme visade att politiken ska vägledas av idéer, moral och känsla, att politik är mycket mer än teknik och administration. Olof Palmes engagemang gjorde att politiken blev spännande, att människan bakom statistiken inte försvann, att visionen bakom den lilla reformen inte glömdes bort.”
Jan Eliasson, ordförande i Anna Lindhs minnesfond, läser det stycket när boken ”Människovärdet är grunden – Tal och texter av Anna Lindh” (Premiss förlag) presenteras.
Hennes tankar är ett viktigt bidrag till dagens politiska debatt, säger Eliasson: ”Nu är det tid för värderingar, internationalism och lustfylld energi – allt det som var Anna Lindh.”
Drygt tre och ett halvt år har gått sedan hon rycktes bort. Inför bilderna av Anna Lindh, inför hennes ord, är det fortfarande alldeles obegripligt att hon inte längre finns med. Jag försöker komma på någon politiker som är lika levande, lika aktuell och skarp, men det går inte. Kanske var Anna Lindhs största bidrag till politiken att hon, just det, fyllde den med lustfylld energi.
Mona Sahlin påpekar att Anna Lindhs tal och texter är som ett pussel. Hela tiden byggde hon på och la till nya pusselbitar. Engagemanget för miljö, internationell solidaritet, jämställdhet, fred och folkrätt, kultur. Alltihop fogade hon samman till en egen politisk vision.
Som på SSU-kongressen 2003, när Anna Lindh talade om den nödvändiga balansen mellan respekten för den enskilda individen och respekten för det lika människovärdet. Resonemanget landade i miljön:
”Det är det lika människovärdet som gör att vi driver och har drivit miljöfrågan så hårt. För det handlar om att se till att vi inte tar utrymme som hör till kommande generationer.”
Förmågan att inte låta människan försvinna bakom statistiken, som Anna Lindh berömde Olof Palme för, märktes tydligt hos henne själv. Anna Lindh var en systemkritiker som vågade kritisera socialdemokratins heliga kor. Att Sverige har en stor offentlig sektor kanske inte med automatik gör människor lyckligare?
”En skillnad mellan er SSU-generation och min, är att ni hela tiden sett en offentlig sektor, där problemet stavats pengar. Jag såg och arbetade i en offentlig sektor, som i och för sig hade pengar, men där man ofta hade glömt vilka man var till för. Där kunde man se en oerhörd byråkrati och självgodhet. Jag tror att det tyvärr är ett viktigt skäl till att vi har så stora nya klyftor mellan invandrare och svenskar i de segregerade bostadsområdena i dag”, sa Anna Lindh till SSU:arna.
Den enskilda människan fanns med Anna Lindh även i hennes internationella engagemang. Hon såg tidigt kvinnorna som utnyttjas i den nya tidens sexslavhandel, använde alla internationella arenor för att bekämpa trafficing. Hon försökte motverka motsättningarna mellan väst och islam. På Bokmässan i Göteborg 1999 sa hon:
”Fördomar måste mötas med en kombination av upplysning, personliga erfarenheter och förtroendeskapande dialog. Det finns skäl för oss alla att anamma det gamla indianska ordspråket: Döm aldrig en broder innan du gått två månvarv i hans mockasiner.”
Socialdemokraterna borde ta med sig Anna Lindhs tankar i framtidsdebatten. Ladda den med hennes lust och energi, hennes solidaritet och frihetlighet.