Hamas driver Israel åt höger
JERUSALEM. Terrorattacken mot synagogan i går skedde vid morgonbönen i ett stillsamt ortodoxt område i västra Jerusalem.
Terroristerna gick till angrepp med yxor, knivar och pistoler. De lyckades mörda fyra personer och skada minst åtta innan de sköts av polis. Enligt TT har den palestinska terrorgruppen PFLP tagit på sig dådet.
– Det är en chockerande attack mot människor som bara ville be, säger Emmanuel Nahshon, talesperson på israeliska utrikesdepartementet till Aftonbladets ledarsida.
Gårdagens attack är det senaste steget i en stadigt växande våldsspiral som i princip pågått sedan USA:s utrikesminister John Kerrys fredssamtal bröt ihop i april i år.
Förflyttning till Jerusalem
Gravitationspunkten i konflikten har sedan Gazakrigets slut i augusti flyttats till Jerusalem. Den 29 oktober försökte en palestinsk extremist mörda den ledande tempelaktivisten Yehuda Glick. Bakgrunden är frågan om överhögheten på Tempelberget. Platsen är helig för judar eftersom både det första och andra templet låg här. Den är samtidigt islams tredje heligaste plats efter Mekka och Medina.
I sin mest extrema form vill de judiska tempelaktivisterna riva al-Aqsamoskén och Klippdomen och återuppbygga det tempel romarna rev vid Jerusalems förstörelse.
Ingen har kontroll
Frågan om makten över de heliga platserna är oerhört explosiv och när den israeliske högerpolitikern och senare premiärministern Ariel Sharon gick upp på Tempelberget år 2000 utlöste det den andra intifadan, ett fullskaligt palestinskt uppror.
Det riktigt allvarliga är att ingen sida egentligen har kontroll över ”sina” extremister och även om de flesta vanliga människor inte vill ha någon upptrappning kan läget lätt gå överstyr.
I Israel har mer moderata krafter länge varit på reträtt. Detta är ett land där det inte går att förstå politiken bara i ljuset av den europeiska höger-vänsterskalan. Även väljare till vänster röstar många gånger på mitten- och högerpartier på grund av frågan om nationell säkerhet.
Våldet stärker högern
Utifrån ett israeliskt perspektiv saknas idag flera saker för att fredsprocessen ska komma igång. Det viktigaste är riktigt politiskt ledarskap. Premiärminister Netanyahu har byggt sina politiska framgångar på att garantera säkerhet i det korta perspektivet, snarare än ett långsiktigt svar på frågan om hur en tvåstatslösning skulle kunna nås.
Därför blir konsekvensen av Hamas våldsretorik och terrordåd att den politiska högern stärks, vilket försvårar varje steg mot förbättrade relationer mellan det israeliska och palestinska ledarskapet.
Även motsatsen gäller. Provokationer på Tempelberget och utökade israeliska bosättningar stärker Hamas och försvagar de krafter i Palestina som vill kompromissa.
Denna dödsdans måste brytas.