Karnevalen i Brasilien
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-01-02
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Lula, gatuförsäljaren och Metallordföranden, lyftes fram till presidentskapet lika suveränt som när hans landsmän Didi, Pelé och Garrincha förr vann VM åt Brasilien. Segern skrevs ut i slutet av oktober, den stora festen och karnevalen släppte loss i går. Beskådad av fattiga från Rios favelas, indianer från Nordeste och tillresta stats- och regeringschefer, bland dem Göran Persson.
Statsministern för samtal både med den avgående presidenten Fernando Henrique Cardoso och Lula. Den ene en gång en av Latinamerikas ledande marxistiske teoretiker, den andre socialist genom livslång erfarenhet.
Cardoso, som kallade sig socialdemokrat och en period gjorde visst skäl för beteckningen, drevs under sin andra mandatperiod in i den döende nyliberalismen.
Hans första anständiga reformprogram betydde drastisk minskning av spädbarnsdödlighet, ökad skolgång och hejdad hyperinflation. De sista fyra åren styrde finansminister Pedro Malan, nära lierad med USA och Valutafonden. Ekonomin stagnerade, korruptionen växte, skuldsättningen förvärrades och tillgångar slumpades bort till det internationella kapitalet. Ojämlikheten växte i världens kanske mest ojämlika land och drev kriminaliteten till än eländigare nivåer. Den som behöver illustration bör se filmatiseringen av Paulo Lins roman Guds stad.
Lulas arv väger tungt och det gör också förväntningarna på honom. Mot den gigantiska statsskulden står de jordlösas krav om människovärde och fattigbarnens föreställningar om ett anständigt liv. I de mest miserabla delarna av Rio fick Lula 80 procent av rösterna.
Lula formade under militärdiktaturens år arbetarpartiet, PT. Ett brett folkligt parti med runt 300 000 medlemmar och förankrat i fackföreningsrörelse, civilt samhälle, frihetlig socialism och befrielseteologi. Den nyutnämnde sportministern Agnelo Queiroz räknas som maoist.
Brasilien med sina bortåt 200 miljoner invånare är världens tionde största ekonomi. Lula ska på en gång försöka utveckla landet i den globala konkurrensen och befria de oändligt många miljonerna från den fattigdom som förvärrats av samma kapitalism.
De ekonomiska handlingsmarginalerna har snävats in som följd av nyliberalismens ekonomiska fiasko i landet. Med underskotten och skulderna följer krav från Valutafonden. Mot detta står en politisk legitimitet som antagligen är större än någon annan latinamerikansk ledare haft. Fast Lulas personliga popularitet överstiger väsentligt hans partis.
Efter några decennier av brutal och i huvudsak katastrofal marknadskapitalism växer sig den latinamerikanska vänstern allt starkare. Ibland tvetydig som i Chavéz Venezuela, ibland som det sista desperata hoppet som i Ecuador. Någon gång som utopi i zapatisternas land.
Brasilien är det stora hoppet. I karnevalens bakgrund finns dock de stora hoten: de svikna förväntningarnas missnöje och indrivarna från IMF och USA som tidigare krossat demokratiska, socialistiska stater.