Därför duckar Svantesson (M)
På fyra år har 185 svenskar dött på sina jobb. De har klämts ihjäl, dränkts av rasmassor eller tjära. I går berättade Aftonbladet om Christian Wikström, 26, som begravdes under en betongtrappa.
Det var hans mamma som fick ta emot det fruktansvärda telefonsamtalet.
Nästan en gång i veckan är det någons mamma, någons fru eller man, som får beskedet att den de älskar aldrig kommer hem från jobbet.
Ändå är det få som ställs till svars. De ansvariga för dödsfallen går nästa alltid fria.
Polisens egen granskning visar att knappt några arbetsplatsolyckor går vidare till åklagare. Polisen har varken kompetens eller resurser att utreda olyckorna, i stället låter man Arbetsmiljöverkets inspektörer göra förundersökningarna.
Men på Arbetsmiljöverket minskar resurserna. I dagarna genomför verket en omorganisation för att anpassa sig till effektiviseringskraven. Tio distrikt minskas till fem regioner och specialister – på till exempel byggbranschen – blir generalister.
Hur ska polisen klara sig då, när inte ens Arbetsmiljöverket har några specialister kvar?
Det har gått över två år sedan Christian Wikström omkom i rasmassorna, men än har inget åtal väckts.
Människor dör på sina arbetsplatser utan att det får några konsekvenser.
Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson vill inte svara på Aftonbladets frågor om dödsfallen på jobben. Hon skickar fram andra, vill inte ta ansvar för den allt hårdare arbetsmarknaden.
Snål upphandling, osäkra arbetsvillkor, långa kedjor av underentreprenörer, färre kollektivavtal, dålig rapportering om tillbud och sämre arbetsmiljöinspektion.
Det är mycket arbetsmarknadsministern inte vill prata om.