Flyktingarna en del av Sveriges historia
Ett stycke svensk historia sänds just nu i flera av Sveriges Radios kanaler.
Min flykt, heter radions satsning och den handlar om hur flyktingar tagit sig till Sverige. Radion förmedlar berättelser, ofta svåra barndomsminnen, om hur förföljda föräldrar försöker rädda sina barn genom minfält och över hav.
Sîlan Diljen är en av dem som i P1 berättar om sin flykt från Kurdistan i sydöstra Turkiet. Hennes föräldrar var politiskt aktiva, pappan arresterades och när också mamman hotades av fängelse flydde hon med barnen. Sîlan fyllde fyra samma sommar som mamman tog henne över gränsen till Syrien. De flydde med en grupp som leddes av en smugglare. För att undvika minorna måste de gå i hans fotspår. För att inte upptäckas av gränsvakterna var de tvungna att hålla helt tyst.
Och sedan skottlossningen när ett litet barn ändå började gråta. Kulorna regnade.
En bekant berättelse
Sîlan Diljen klarade sig, kom till Sverige och här har hon vuxit upp. Hon blev en fotbollstjej som spelade i Gothia cup, som levde både svenskt och kurdiskt. Eller kanske typiskt svenskt egentligen.
För Sîlan Diljens berättelse är så bekant. Den traumatiska resan till Sverige har beskrivits av dem som kom hit med Bernadottebussarna. Som undkom nazismen, som överlevde i koncentrationslägren.
Den har berättats av alla dem som kom hit från Ungern 1956, som tog sig över muren och flydde förtrycket i gamla Östeuropa. Den finns hos dem som tog sig till den svenska ambassaden i Santiago under kuppen i Chile 1973.
Hon dem som flydde hit från Vietnam, Balkan, Iran, Irak, Libanon, Syrien, Turkiet och Eritrea.
Den finns i våra släkter med anor i så många länder. Sveriges Radios satsning växer just nu på nätet. Tusentals inlägg sprids via Twitter under hashtagen #minflykt:
Behövs fler lagliga vägar
"Skrik från människor som torterades hördes. Vissa till döds. Försöker urskilja om något av de skriken är min pappas. "
"Många saker har jag fått veta i vuxen ålder. Som att mina föräldrars vän torterades till döds för att han inte angav dem."
"Senhösten 1983 kommer vi till Sverige. Mor med 5 magra barn efter några månaders hysch-hysch, gömställen o flykt över minfälten."
"Min morfar flydde till Sverige som krigsbarn"
"Ljudet av min mors dämpade snyftande om nätterna. När hon grät sig till sömns för allt hon hade byggt upp var borta. Hela hennes liv."
Berättelserna ökar förståelsen för de som tvingas fly, för de föräldrar som försöker rädda sina barn. Vi måste göra allt för att deras flykt ska bli så säker som möjligt.
Sverige måste ta emot fler kvotflyktingar. Vi måste arbeta för enklare asylprocesser och fler lagliga vägar till Europa.