Socialdemokratin skriver inte historia
1 MAJ 2014. FÖRSTA MAJ.
Första maj har något högtidligt över sig. Marschmusik och stormdukar. Paroller och gamla partihjältar på kavajslagen. En del kanske skulle hävda att det är lite daterat. Och kanske är det meningen.
”Det har förblivit en styrka att vi ur vår egen historia kunnat hämta så mycket kunskap och erfarenhet för våra aktuella arbetsuppgifter”.
Prövade sig fram
Så skriver Sven Aspling – mellan 1948 och 1962 partisekreterare i Socialdemokraterna – i sin bok ”100 år i Sverige – Vägen till folkhemmet”. Den kom 1989, när hans parti fyllde 100 år.
Det är en kort historik över den svenska arbetarrörelsens framväxt och utveckling sedan August Palm höll ett föredrag om socialism i Malmö 1881.
Asplings bok tar fasta på alla viktiga reformer och alla viktiga steg på vägen mot ett utbyggt välfärdssamhälle. Ledare, partikongresser, medlems- och valstatistik. Allt är med.
Och man får onekligen bilden av att allt var väldigt uttänkt, från det att Hjalmar Branting valdes in i riksdagen 1896 till att S drev igenom ett miljöprogram mot luftföroreningar 1988.
Så var det förstås inte. S har ju nämligen aldrig varit utopister. Det har aldrig funnits någon färdig plan, ingen skiss för framtidssamhället.
Man bestämde sig inte för 125 år sedan för att skapa ett anständigt välfärdssamhälle, det blev liksom resultatet av att man under åratal prövade sig fram, tog små steg.
Så ser alltså ut om man läser Aspling – eller någon annan av de många böcker där sossar skriver historia. När partiet blev 100 år kom en rad skrifter som bekräftade socialdemokratins monopol på politisk historieskrivning.
I år fyller S 125 år. Inga böcker ges ut. Inga seminarier hålls, åtminstone inte i partiets regi. Det blir inga festtal.
Har S tröttnat på sin historia? När partiet i december presenterade sin valstrategi inskärpte valledaren Jan Larsson att Hjalmar Branting är död.
Lika sanna som för 100 år sen
Det är han förvisso, men vad gör vi med de 25 åren sedan 1989? Hur ska vi förstå dem och allt S gjorde då?
Att skriva sin historia är också att skriva sin nutid. Det förstod Sven Aspling.
Men då måste man förstås också veta vilka beslut, frågor och ledare man ska lyfta fram för att kunna stärka dagens ställningstaganden.
Det kan vara värt att tänka på när S i dag demonstrerar under parollen ”Ingen ung utan jobb”, slagord som faktiskt är lika sanna och nödvändiga i dag som 1889, 1948 eller 1995.