Maud Olofssons krav drabbar de drabbade

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Maud Olofsson rustade sig med tydlig identitet när hon besökte radio­ekot. Hon steg in i sin gamla, inte särskilt framgångsrika, roll som arbetsgivare.

Hon trivdes väl i den företagardröm, där löntagarna kämpar intensivt mot varandra och tvingas bjuda ut sig till minsta tänkbara lön och där avskedande är lättexpedierade.

”Gärna lönekonkurrens”, sa centerledaren och hälsade låglöneföretag välkomna till

Sverige, befriade från kollektivavtal och medbestämmande. Hon hoppas, säkert fåfängt, få hjälp av EU med denna lönedumpning.

Maud Olofssons sociala perspektiv mäts inte upp från landsbygden eller av det som kallas småfolket. En skogsarbetare får, medgav hon, hålla tillgodo med 13 000 i månaden, om han eller hon blir arbetslös.

”Han får väl inte lättare jobb med en högre a-kassa”, sa Maud Olofsson, främmande för skogsarbetaren och hans familjs sociala villkor.

Centerledaren vill lära av utlandet och plockar logiskt efter reformer som är särskilt drabbande för de redan marginaliserade. Hon lärde sig exempelvis av den franska högerregeringen att ungdomar ska betraktas som snabba förbrukningsvaror på arbetsmarknaden – billiga och behagligt lätta att sparka ut.

Förslaget pulvriserades i Frankrike. Lagtexten, som är makulatur i Paris, återanvänds när Maud Olofsson driver valkampanj.

Olofsson sneglar åt Norden – det enda hon har gemensamt med tidigare center­ledare. Hon for med tanken till Danmarks arbetsmarknad men tog bara med sig hem rätten att snabbt sparka folk. Den höga, långvariga och fackligt framförhandlade a-kassan (90 procent) glömde hon på vägen. Hon såg inte till de 1,5 miljonerna som står utanför den danska arbetsmarknaden.

Likt de få kvinnor som styr i svenskt näringsliv längtar Olofsson efter rejält och billigt tjänstefolk, som kan sköta hennes trädgård, städa och tvätta.

”Jag har tvättat mitt sista fönster. Stanislav som gör det åt mig gör det mycket bättre och till ett rimligt pris”, som centerledaren sa till LO-tidningen.

Dessa Stanislav och Slavenka har Olofsson hittat i särskilt riklig mängd i Finland. Där putsar och fejar de åt folk som likt Olofsson drar in hyggligt höga löner.

Olofsson medgav att det blir tuffare för en ensamstående, lågavlönad mamma att kunna betala för hemmets service. Hon måste kanske städa ännu flitigare och passa ännu lite fler barn i de välmående kvarteren. Den hårda vägen för att likt Olofsson hyra Stanislav eller en privat trädgårdsmästare.

Maud Olofsson intimiserar gärna. Hon berättar om ”min börs” och att ”jag har pengar”.

Hennes privata gestalt ställer sig i väg­en för det parti som en gång verkade för social rättvisa, ekologi, landsbygdens överlevnad och folkrörelseideologi.

Hon har andra ambitioner: att hyllas av högerliberala medier och imitera de mest fackföreningsfientliga småföretagarnas festkvällsparoller.

Varje tänkbar statsrådspost är så åtråvärd att Olofsson är beredd att dagtinga med centerns ideologi.

Olle Svenning