Mediernas ansvar för spridningen av ebola
Det tog tid, men nu rullar den svenska insatsen mot ebola äntligen i gång. Regeringen anslår ytterligare 12 miljoner för att få fram vårdpersonal som kan åka ner till de drabbade länderna i Västafrika.
Nästa gång får det inte ta så lång tid.
Om den förra svenska regeringen hade lyssnat på larmrapporterna redan i somras hade många människor kunnat räddas. Faktum är att hela världssamfundet vaknade för sent. Man förstod inte att den här epidemin inte liknar någon annan.
I modern tid har världen inte upplevt en sådan farsot.
En miljon kan dö
Det räcker inte med att skicka pengar och låta FN organisera arbetet på plats. Nu måste varje land ställa upp med sjuksängar och vårdpersonal. Alla krafter behövs, en miljon människor kan dö.
Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting, SKL, ska nu snabbinventera möjligheterna att få fram fler läkare och sjuksköterskor som kan åka ner.
Det är inget lätt uppdrag. Varje felsteg kan innebära en risk för att smittas av det dödliga viruset. Socialstyrelsen ska därför säkra vården av de anställda och möjligheterna att evakuera dem som blivit sjuka. Det här är ingen vanlig kris, många känner osäkerhet inför uppdraget.
Medierna var tysta
Vi journalister kan bara gå till oss själva. Många vill vara krigskorrespondenter, men få åker till Guinea, Sierra Leone, Liberia och Nigeria. Rädslan för farsoten påverkar också bilden av själva sjukdomen. Vi har vårt ansvar för att ebolan först spred sig i tysthet. Och hur många journalister står beredda att åka till Västafrika nu när katastrofen är ett faktum?
Rädslan finns hos oss alla.
Det uppstår givetvis ett etiskt dilemma om Sverige skulle vårda sin personal bättre än de drabbade invånarna, men friska läkare räddar fler än sjuka. Det är viktigt att den personal som åker ner är trygg och väl förberedd.
Nu är det bråttom
Samordningen i de västafrikanska länderna måste sedan fungera. FN, EU och de enskilda nationerna har aldrig tidigare ställts inför en epidemi av det här slaget. Organisationerna prövas för första gången och utvärderingarna får anstå.
Den svenska regeringen följer utvecklingen och kommer säkert att tvingas ta nya beslut som stärker insatsen som hittills kostat 157 miljoner kronor. Den kom i gång för sent och nu är det verkligen bråttom.