Patienter dör när landstingen spar
De senaste åtta åren har lärt oss en sak: Samhället spar alltid mest på dem som har det sämst. På barn och gamla, på de som borde ha fått samhällets omsorger. Under påskhelgen har Sveriges Radio rapporterat från landets akutsjukhus.
Förra året dog 35 personer helt eller delvis på grund av bristen på vårdplatser och personal. 24 skadades allvarligt och även då bidrog plats- och personalbristen.
Fredrik Sundqvist dog elva år gammal i sviterna av vattkoppor. Han fick aldrig plats på infektionskliniken på Gävle sjukhus. I stället skickades han till ortopeden där han blev så dålig att han skickades vidare till intensiven där han dog inom några timmar.
”Största risken för patienterna”
Elva månader gamle Cheb Altamirano Ponce skickades hem från Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg trots att han hade svininfluensa, RS-virus och knappt kunde andas. Föräldrarna tjatade sig till en plats för sonen och läkaren erkände platsbristen.
Cheb fick till slut en vårdplats och överlevde.
Gamla människor skickas hem, men är så sjuka att de snart kommer tillbaka och då mår de ännu sämre.
– Överbeläggningar är den största risken för patienterna, säger Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm. Men sjukhusen kan inte vara hotell som ska ha 100-procentig beläggning hela tiden. De måste ha flexibilitet.
Försämrad arbetsmiljö
Ändå minskar antalet vårdplatser i landstingen. På tio år har en fjärdedel av landets platser försvunnit och när Stockholm och Helsingborg nu bygger om och bygger nytt blir de ännu färre.
Bristen på vårdpersonal handlar inte bara om lönesättning. Den handlar också om arbetsmiljö. De som ville bota och vårda tvingas nu sortera och skicka hem även de svårast sjuka. I en sådan miljö är det många som inte orkar.
– Politiker och sjukvårdsledningar borde lyssna mer på sin personal, konstaterar Lars-Erik Holm bistert.