Fria medier ska vara fria
I Sverige är vi förälskade i våra public service-bolag – SVT, SR och UR. Vi tittar och lyssnar på dessa kanaler med en alldeles särskild frenesi. Inte så konstigt eftersom de erbjuder något få andra etermedier gör: kvalitet. Fritt från reklam. Utan politiska beroenden.
Vill man vara lite pompös kan man beskriva det som en fredad zon i en annars konsumistisk medietillvaro.
För många är oberoende medier det mest hotfulla ting. Det räcker med att åka till Ungern för att se hur parlamentet via lagstiftning strypt det fria ordet i tv, radio och press.
I Sverige är de kanske mest hotad av ”entusiastiska korkskallar som tror att valfrihet kan ersätta friheten som viktigaste värde”, som före detta kulturministern Bengt Göransson skrev när Sveriges Television firade 50 år hösten 2006.
Ministrar har fått avgå när det avslöjats att de av ideologiska skäl vägrat att betala licensen.
Samtidigt: en modell där bara folk med tv-apparat ska betala är i längden inte rimlig i en samtid där allt fler ser och hör public serviceutbudet på datorn, läsplattan eller mobilen.
Statens public service-kommitté föreslog i höstas att licensen skulle ersättas med en skatt. Så blir det inte, åtminstone inte innan 2020.
I dag presenterade regeringen sin public service-proposition och beskedet är att licensen blir kvar och inte höjs. Däremot vill man tillsätta en ny utredning som ska ta fram en fungerande avgiftsmodell för framtidens public service.
Det är bra.
För att behålla legitimiteten i licens-systemet måste man modernisera det.
Och för att behålla legitimiteten för public service behövs ett licenssystem.