Det ser mörkt ut för Mia och Wilhelm

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Beskedet på Stockholms studentbostäders hemsida är brutalt:

Just nu har vi 0 lediga lägenheter.

Mia och Wilhelm letar efter en gemensam studentlägenhet. De kommer att få köa i 1 394 dagar innan de får en billig lägenhet för två. Alternativet för dem blir att komma över ett rivningskontrakt eller en lägenhet i andra eller tredje hand. I vilket fall blir den väsentligt mycket dyrare än en studentlägenhet.

Antalet hyresrätter har dessutom minskat i takt med ombildningen till bostadsrätter. Det ser mörkt ut för Mia och Wilhelm.

Om några dagar börjar höstterminen för över 300 000 studenter. I de stora universitetsstäderna Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Lund får studenterna vänta i månader, ibland år, på att få en studentbostad. En majoritet av studenterna bor aldrig någonsin i en studentlägenhet.

Då blir det inte lätt att klara sig på 7 492 kronor i månaden (studielån plus studiebidrag). Det motsvarar en vanlig lön på 8 000–9 000 kronor i månaden. Med en hyra på 3 000 kronor, busskort och litteratur räcker pengarna knappast till nudlar.

Studenterna är de nya fattiga.

Mia och Wilhelm har just haft ett års studieuppehåll för att dra in pengar till några terminer till. De har jobbat varenda sommar och de kommer att jobba extra på helger och kvällar under terminen. Många studenter skaffar sig en hel extrajobbskarriär, det kan vara inom restaurangbranschen eller i butik. Stockholms lokaltrafik har till exempel en ovanligt välutbildad personal för det sitter en student i varannan spärr.

De studenter som har få föreläsningar kan jobba extra mitt i veckorna, även om själva poängen med studierna snart försvinner. Den som står i affär hela dagarna har sannolikt svårt att koncentrera sig på kurslitteraturen. Ju mer de tjänar, desto lägre blir studielånet och många studenter tar betalningen svart för att få behålla lånet.

De studenter som klarar sig bäst är de som har rika föräldrar. På de långa och studiekrävande linjerna, till exempel läkarlinjen, dominerar studenter från välbärgade hem. Totalt går 75 procent av ungdomarna från högre tjänstemannahem vidare till högre utbildning före 25 års ålder. Bland arbetarbarnen är siffran 30 procent och de väljer hellre kortare utbildningar utanför traditionella lärosäten.

Till våren kommer högskoleminister Lars Leijonborgs studiesociala utredning att vara klar. Han vill öka genomströmningen av studenter. Utredningen ska bland annat titta på ett system för ”peng per poäng”. Det skulle gynna de rika ungdomarna. Studenterna skulle dessutom bli än mer ekonomiskt beroende av sina lärare.

Om Lars Leijonborg vill öka genomströmningen måste han höja studiemedlen rakt av. Studentkommunerna måste dessutom satsa på fler och billigare hyresrätter.

Mia och Wilhelm har slitit hårt. De förtjänar både studiero och kärlekslycka.