Nu har östern blivit folkpartistisk
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-23
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Lars Leijonborgs pionjärresa till Kina kommer i historien att betraktas som folkpartiets stora språng.
Det fanns nämligen en tid då folkpartistiska ledare som Bertil Ohlin och Sven Wedén varnade för ”den gula faran”. Kineserna fanns i Vietnam och gjorde sig beredda att ta över hela Asien.
Senare liberala ordförande som Per Ahlmark har ställt sig i Taiwan och ängsligt skådat mot den väldiga fienden, folkrepubliken och dess expansiva politik.
Leijonborg gör upp med dessa högeravvikelser. Kina är varken rött eller gult, det är liberalt. En härlig tillväxt och ett flitigt folk.
Nyorienteringen kan läsas av i folkpartiets ledande tidning, Dagens Nyheter. Dagen efter partiordförandens tal upphöjde tidningens politiske chef Kina till ett av vår tids sju underverk. ”Hoppet står till giganten i öst”, löd gårdagens bekännelse. En hyllning till Kinas miljöambitioner.
Texten skulle överraska Kinas biträdande miljöminister Pan Yue som varnar för att landet inom kort har 150 miljoner ekologiska immigranter, människor på väg bort från miljöhelveten. Fem av världens mest förorenade städer är kinesiska. Jianguo Liu, som forskar om uthållig tillväxt, ger omvärlden en del av skulden: ”Ni importerar billiga varor men luft-och vattenföroreningen stannar kvar i Kina.” Han kan vänta tillrättavisning, inte bara från kinesiska ledare utan främst från Carl B Hamilton, som hyllar frihandel också till priset av arbetarnas hälsa och miljöns överlevnad.
2004 avrättades 3?400 personer i Kina. Lägren expanderar. Aidsepidemin växer ohyggligt snabbt, men tystas ner. På landsbygden dramatiseras fattigdomen. En nyutkommen rapport från människorättsorganisationen HRW kartlägger det omfattande barnarbetet och prostitutionen. Hundratals miljoner arbetare har ställts utanför alla sociala rättigheter.
Vanligtvis protesterar liberaler mot den sortens monstruösa övergrepp. På folkpartiets landsmöte visade partiledaren i stället förtjust bilder på kinesiska skyskrapor och köpcenter. Ett flitigt folk, som trängs i modebutikerna och blandar mest cement i världen. Den folkliga energin tar sig också andra uttryck, till exempel i de allt mer intensiva upproren. I?fjol räknades de till 74?000 och 3,7 miljoner kineser deltog, bland dem migrantarbetare med svåra förgiftningsskador.
Kinesiska myndigheter har nyligen inrättat 36 polisenheter med uppdrag att slå ner sociala protester. Lag och ordning, batonger och hårda tag. Stenhårda krav på medborgarna, särskilt de mest utsatta. En numera global ideologi.
Hyllningar eller tystnad har följt på Leijonborgs semesterkåseri från Kina. Kanske är det numera normalt att en liberal ledare och liberal press mer förförs av vår tids mäktigaste diktatur än upprörs över det förtryck den staten (”giganten i öst”) utövar.