Tysklands SD är en våt filt över fotbollsfesten

Fotboll har många likheter med krig. Det är en kamp mellan länder, hjältehistorier skrivs och förluster sörjs av hela nationer.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

BERLIN Det är halvtid i fotbolls-EM. Jag strosar genom ett kvalmigt och fotbollsrusigt Berlin. På lördag startar slutspelen och de första åttondelsfinalerna. Värdnationen Tyskland möter Danmark i Dortmund. Större än så blir det nog inte för det enda nordiska landslag som tagit sig till mästerskapet.

Tysklands unga lag ser som vanligt starkt ut. Drömmen för många tyskar är att de ska lyckas vinna hela turneringen en fjärde gång. Kanske kan det limma ihop en splittrad nation.

Att högerextremistiska partiet Alternativ för Tyskland, AfD, har vuxit sig starka de senaste åren är en otäck påminnelse om historien. Det krävdes bara en mansålder, sedan bleknade minnet av andra världskrigets terror och död.

Vid stadsporten Brandenburger Tor ligger det stora område där fotbollsfansen kan samlas och se matcherna tillsammans. Jag går dit nedför den stora avenyn Unter der Linden. I lurarna lyssnar jag på överstelöjtnant Joakim Paasikivis sommarprogram. Han berättar om hur kriget påverkat hans familj. Trots att han vuxit upp i en våning på en av Stockholms finaste adresser.

Mamman flydde andra världskriget i båt från Estland. Pappan blev faderlös tidigt när hans far stupade under ryska bomber i Finland.

I Europa – och stora delar av världen – bär många människor på samma slags familjehistoria. Trauman, sorger och en känsla av förlust.

Nu har vi återigen krig i Europa. Ukraina strider varje dag för sin överlevnad. Vi var nog många som hoppades på att de skulle gå vidare i EM. Är det något det landet behöver så är det saker att glädjas över. Laget förlorade bara en enda match, men åkte ändå ut i gruppspelet.

Vid Brandenburger Tor går jag in i en affär som säljer fotbollströjor. Där hänger till och med ett gäng svenska, trots att vi inte ens kvalificerade oss till spelen. Förutom de tyska har Ukrainas landslagströjor sålt mest, får jag höra.

Överallt jag går vajar olika europeiska länders flaggor. En del fans bär dem som mantlar. Fotboll har många likheter med krig. Det är en kamp mellan länder, hjältehistorier skrivs och förluster sörjs av hela nationer.

I Tyskland har relationen till patriotism och flaggviftande varit komplicerat. Det framgångsrika VM:et 2006 hemma sågs som en brytpunkt. Den svart-röd-gula fanan vajade stolt, som en symbol för ett modernt, öppet Tyskland. 2024 är Tyskland polariserat, AfD var före EM näst största parti i opinionsmätningarna. Var tolfte tysk delar en högerextrem världsbild.

Högerextrema AfD använder flaggan som symbol för sitt parti. Det har gjort att den tyska flaggan inte hänger från fönster och balkonger på samma sätt som de brukar.

– Ingen vill förväxlas med det högerextrema, säger fotbollssupportern Axel Lischke till AP.

De tudelade känslorna kring flaggan känns igen i många länder. I Sverige har Sverigedemokraterna försökt kapa den. De kallar sina anhängare för ”Sverigevänner”. I Almedalen säger Magdalena Andersson att svenska flaggor ska vaja på varenda torg i Sverige. Hennes budskap är tydligt – inga högerextremister ska få definiera vad Sverige är och vad symbolerna betyder.

I Danmark har det danska fotbollslandslaget jobbat mycket kring frågor om identitet, symboler och traditioner. Spelarna har fått lära sig det danska landslagets historia och viktiga tidigare spelare.

Landslagstränaren Kasper Hjulmand har deltagit i den S-ledda regeringens projekt om framtidens Danmark. Han har använt sin plattform för att sprida medvetenhet om vikten av mångfald i samhället. Bakom de rödvita färgerna finns en mosaik av människor, precis som i de flesta europeiska länder idag. Det märks inte minst på fotbollsplanerna i mästerskapet.

I ett fotbolls-EM har hud- och ursprungsfixerade nationalister inte mycket att hämta. Där är det prestationerna på plan som framför allt räknas.

Jag vandrar vidare till Monument över Europas mördade judar. Konstnären Peter Eisenmanns brutalistiska betongblock över de mer än sex miljoner judar som mördades under andra världskriget är överväldigande.

Det finns inga förklarande skyltar, hur de 2711 grå blocken ska tolkas ligger hos betraktaren. Men visst ser de ut som kistor eller gravstenar. En påminnelse om vad som kan hända när nationalismen och skiljandet på vi och dem tillåts gå för långt.

Miljontals européer har rest till Tyskland för att stötta sina lag och landets färger. Turneringen går under sloganen ”United by football”. Människor träffas, snackar och skålar över en öl och en wurst. Så borde Europa möta sin framtid istället för att rösta fram högerextrema partier i land efter land. Det är bara att titta på Eismanns betongblock för att se vad den vägen kan leda till.

Det finns en öppen patriotism, det finns en fientlig. VM 2006 lät det tyska folket återerövra sin flagga. Arton år senare ser hela Europa under en månads tid ett flaggviftande som inte gör skillnad på folk och folk.

På lördag spelar Tyskland mot Danmark på Signal Iduna Park i Dortmund. Om jag hittar en rödvit flagga kommer jag vifta med den.