Svensk lag döms ut som antifacklig
Fortfarande spökar en snart decenniegammal strejk i svensk arbetsmarknadspolitik.
Det var i november 2004 som Byggnadsarbetareförbundet satte ett skolbygge i Vaxholm i blockad.
Facket ansåg att det lettiska byggföretaget Laval ägnade sig åt lönedumpning och krävde att deras lettiska arbetare skulle omfattas av kollektivavtal.
EU:s domstol tyckte att facket tog i för hårt och vår borgerliga regering levererade en lag – Lex Laval – som sa att svenska fack bara får använda stridsåtgärder för att träffa kollektivavtal med utländska företag om avtalet ger bättre villkor än vad arbetstagarna redan har i hemlandet.
Dessutom räcker det att utländska företag själva säger att de anställda har lika bra eller bättre villkor.
Brott mot mänskliga rättigheter
Det var ingen liten sak att domstolen blandade sig i svenska samhällsfunktioner och det var ingen liten sak att regeringen genom lagstiftning underminerade modellen där fack och arbetsgivare kommer överens om lön och anställningsvillkor.
I går kom ny, skarp kritik mot Lex Laval. Enligt Europarådets kommitté för sociala rättigheter inskränker den de fackliga rättigheterna.
Svenska regeringen har genom lagen kringskurit fackförbundets möjligheter att stå upp för att inhemska arbetare och arbetare som anställs av utländska företag behandlas lika, skriver kommittén i ett yttrande.
De villkor som gäller för utländska företag med egen personal som arbetar i Sverige är ett brott mot mänskliga rättigheter.
Kräver en lagändring
På samma sätt resonerade FN-organet ILO när man i början av året underkände den svenska lagstiftningen.
ILO menade att Lex Laval strider mot internationella konventioner om facklig förenings- och förhandlingsrätt.
TCO och LO kräver nu att regeringen ändrar lagen.
Ja, det vore välkommet.
En lag som till sin utformning utmanar grunden för den svenska modell som åtminstone M säger sig gilla har ingen plats här.
Eller vad säger arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson?