Förlåt, men vi glömde barnen
Vi kommer att få läsa mycket mer om Lundsberg.
Historien om internatet slutar inte här. Snart kommer vi att få ta del av de juridiska turerna, föräldrarnas överklaganden och polisens
utredning.
Aldrig har väl en skola fått så mycket uppmärksamhet. Inte ens JB-konkursen drog så mycket läsning trots att den innebar att 15 000 elever fick byta skola.
När JB gick i konkurs var det vd:ns exklusiva viner som fick rubrikerna. Överklassen lockar, vi i medierna ser det gärna ur underdog-perspektiv. Se hur han frossar. En miljard försvann ur bolaget.
Men inte skrev vi särskilt mycket om eleverna. Många fick byta linje och inriktning i livet. 600 lärare förlorade sina jobb.
Inte har vi skrivit särskilt mycket om Stockholmsbarnen heller, de med särskilda behov. Stadsledningen har dragit ner på anslagen och resursskolorna hotas av nedläggning. Skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) meddelar att om det blir kris kan barnen alltid börja i någon annan skola.
Hon pratar alltså om barn med svåra inlärningsproblem, men de förblir skuggor i våra texter om nedskärningar, budgetar, vinst och förlust.
Inte har vi brytt oss om eleverna i Ljusdal, Hofors, Nora, Kungälv eller Borås heller. I stället har vi skrivit om ännu fler nedskärningar, statsbidrag, jobbskatteavdrag och hela tiden har vi glömt barnen.
Skoleleverna på Lundsberg känner sig kränkta, men om sanningen ska fram bryr vi oss inte om dem heller. Det är kapitalet som fascinerar oss. Rikedomen och rikemansbeteendet.
Det är pengarna vi skrivit om och förlåt oss, men vi glömde faktiskt barnen.