Sverige ska inte betala homohat
”Morgonen efter att Ugandas president Yoweri Museveni undertecknade landets nya lag mot homosexualitet vaknande vi till nyheten att en av våra gayvänner hade lynchats av en mobb. Hans partner blev svårt misshandlad och ligger nu på sjukhus”.
Så skriver en ugandisk transkvinna i ett brev till den sydafrikanska tidningen Mail & Guardian.
Efter införandet av en lag som innebär att hbtq-personer kan dömas till livstids fängelse fruktar hon ett folkmord på Ugandas sexuella minoriteter: ”Det här är ett nödmeddelande till hela världen”, skriver hon.
Och världen tycks lyssna.
Indraget bistånd
Ett antal europeiska länder – däribland Danmark – drar in allt bistånd till den ugandiska staten och omdirigerar pengarna till olika organisationer i landet.
Världsbanken har fryst en låneutbetalning till Uganda på grund av lagstiftningen. Blekinge tekniska högskola bryter allt samarbete med Ugandas största universitet, Makarere, på grund av den nya lagen.
Och i går meddelade så den svenska regeringen – efter samtal med RFSL och människorättsorganisationer – att man beslutat att hålla inne 6,5 miljoner av biståndet till den ugandiska regeringen.
Sveriges bistånd till Uganda är varje år 250 miljoner kronor, 70 miljoner går direkt in i staten. Det är pengar som inte kan vara ovillkorade, och nog bör vi göra som våra grannar: Mer pengar till organisationer, mindre pengar till en hatisk stat.
”Inte välgörenhet”
Men precis som sajten Faktabloggen påpekar så är inte Uganda ensamt att kriminalisera homosexualitet. Stora mottagarländer av svenskt bistånd dömer homosexuella till livstids fängelse (Tanzania) eller döden (Afghanistan).
”Svenskt bistånd är inte välgörenhet för förtryckarregimer”, deklarerade demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) i går.
Med gårdagens biståndsbesked om Uganda får man väl anta att regeringen nu för samtal om hur man ska göra med pengaflödet till andra stater som förtrycker hbtq-personer.