Bryta oljeberoendet – den stora utmaningen

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-06-29

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Nästa mandatperiods stora utmaning, sa Göran Persson och såg belåten ut. Kanske inte så konstigt. Han hade just presenterat den så kallade oljekommissionens i stort sett eniga slutrapport. Ett samhällsbyggnadsprojekt av det gamla slaget, där fack, näringsliv, bonderörelsen och forskare kunnat enas med regeringen.

Redan det kunde ha räckt för att förklara statsministerns min. Dessutom duggade i går de uppskattande kommentarerna över förslaget.

Oljekommissionen har varit Perssons alldeles speciella skötebarn. Han har själv tagit ledningen i arbetet. Målet, att befria landet från oljeberoende till år 2020, är på samma gång hisnande och konkret.

Motiven är dubbla. Tillgången på olja kommer att minska och priset därmed stiga. Om det är alla överens. Ett samhälle byggt på tillgång till billig olja blir därför extremt sårbart.

Framför allt pekade Persson på de fossila bränslenas betydelse för klimatet. Även om oljan så småningom kommer att ta slut räcker den som finns väl för att allvarligt förändra klimatet.

En minskning av oljeanvändningen för vägtransporter med mellan 40 och 50 procent, ett uppvärmningssystem för bostäder i princip utan fossila bränslen och en industri som använder 25 till 50 procent mindre olja än i dag kommer att påverka allas vardag. Ändå är det möjligt enligt kommissionen.

Först och främst genom ett genomgripande arbete för att effektivisera energianvändningen. Det är viktigt. I den svenska energidebatten tas det ofta för givet att minskad konsumtion nödvändigtvis betyder mindre välstånd. Så behöver det inte vara, hävdar kommissionen.

”Bilen är viktig för friheten”, sa Göran Persson och beskrev hur världen bortom Vingåker öppnat sig och hur vedpannor fått ge plats för oljepannor i en tid när brännoljan kostade 75 kronor kubiken.

Bilarna ska inte bort, men de ska dra mindre bränsle och köras på annat än bensin enligt statsministern.

Kommissionen föreslår en storsatsning på produktion av inhemska bränslen, främst från skogen och åkrarna. Därav lantbrukarnas entusiasm.

Det betyder subventioner, men också stöd till nya industrisatsningar och till forskning.

Produktionen av inhemsk, förnyelsebar el ska öka med hjälp av vindkraft och kraftvärme från anläggningarna för fjärrvärme. Däremot avvisas tanken på ett utbyggt nät för norsk eller rysk naturgas i Sverige. Ett system av gasledningar skulle bli en allvarlig konkurrent till användningen av biobränslen.

Dessutom ska Sverige driva på för att skärpa EU:s gemensamma politik.

Persson har rätt. Detta är nästa mandatperiods stora utmaning, precis som det kommer att vara utmaningen för mandatperioden efter den.

Hur lätt det än låter när kommissionens sekreterare Stefan Edman talar är det nämligen inte enkelt att frigöra samhället från beroendet av oljan. När förslagen ska konkretiseras börjar det kosta pengar och någon måste betala.

Ändå, oljan tar slut och klimatet förändras redan.

Något måste göras. Sverige skulle kunna göra det först.

Ingvar Persson

Följ ämnen i artikeln