Fattiga föräldrar måste få fira jul
Fler måste få bidrag för att ha råd att fira
21 DECEMBER 2014. Julens baksida
Det är stressigt nu. Tre dagar kvar till jul och vi kvinnor känner en särskild press. Det här är ingen jämställd tid.
För några år sedan gjorde TCO en undersökning som visade att det är kvinnorna som projektleder julen. De planerar, städar och pyntar medan männen är tomtar.
Kvinnor tar alltid mer ansvar för hemarbetet, nu under julen blir det bara så mycket mer av den varan. 84 procent av kvinnorna har huvudansvar för julpyntet. De hänger upp stjärnor och slår in klappar till långt in på natten.
Julen ska ju vara en glädjens högtid, men det är lätt att bli lite TCO-gnällig. Här sliter jag med pyntet och pastejen i väntan på den patriarkala tomten. Nåväl, på onsdag kommer de flesta av oss ändå att ha en hyfsad jul, men bara de flesta av oss.
Det finns kvinnor som knappt kan fira jul.
”Jag lever på existensminimum och ser nu att jag inte har råd att köpa någon julklapp till mina barn och vi har inte ens råd att unna oss något extra gott vad det gäller julmat. Vi önskar bara att kunna fira en jul som alla andra.”
Brevet till Stadsmissionen i Stockholm är skrivet av en ensamstående mamma. Notera att hon skriver julklapp i singular. Den skulle inte ta lång tid att slå in. Bara i år har antalet krisande familjer som söker sig till Stockholms Stadsmission fördubblats. Familjerna behöver akuta bidrag till mat, kläder, medicin, glasögon, hyra, el och kanske någon julklapp.
Ensamstående föräldrar har fått allt svårare att försörja sig. Andelen som lever med låg ekonomisk standard har ökat markant sedan 1998 och beroendet av ekonomiska bidrag är stort, konstaterade Försäkringskassan tidigare i år. Mest handlar det om ensamma mammor, många av dem lever i extrem social och ekonomisk utsatthet.
Underhållsstödet för ett barn är i dag 1 273 kronor i månaden.
Fundera en stund över hur långt det räcker. Till mat, en vinteroverall kanske, vantar och kängor ... men nej, det räcker inte till en julklapp. En vanlig legolåda kostar flera hundra kronor.
I regeringens budget fanns åtminstone 630 extra miljoner till dessa föräldrar. Inte så mycket kanske, men underhållsstödet skulle i varje fall ha ökat med 300 kronor i månaden. Nu är det i stället Alliansens budget som gäller och därmed blir det Stadsmissionen som får rycka in om det ska bli någon jul för de allra fattigaste barnen.
Varken underhållsstödet, barnbidraget eller bostadsbidraget har följt inkomstutvecklingen. De ensamma mammorna kommer aldrig ikapp så länge Alliansen får styra över ekonomin. 35 procent av de ensamstående föräldrarna lever i dag i fattigdom.
”Min son önskar sig skridskor i julklapp. Hans vänner ska åka skridskor här på jullovet för de har öppet i ishallen.”
Ännu en mamma ber om pengar.
Den här gången är det Majblomman som får vara tomte. Kvinnor har alltid sämre med pengar. Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män har ökat dramatiskt under Alliansens tid vid makten. År 2006 var den genomsnittliga skillnaden i nettoinkomst mellan könen 44 600 kronor. I år beräknas skillnaden bli 62 000 kronor, enligt riksdagens utredningstjänst.
Under Alliansens två mandatperioder har inkomstklyftan därmed ökat med närmare 40 procent. Under ett arbetsliv kommer kvinnorna att tjäna 3,6 miljoner mindre än männen. Jag vet, det här är ingen rolig julläsning, men det är inte Alliansens budget heller.
Det blir inga extrapengar till vård och omsorg. Många kvinnor kommer att tillbringa julen på sjukhus och äldreboenden. De får ta de tillfällen som bjuds, jobba timmar, ta delade turer, deltider och helgpass för en usel lön. Det är kvinnorna som får ta hand om våra gamla och sjuka medan resten av oss firar jul.
”Under flera år hankade jag mig fram som timvikarie på ett sjukhus. Till en början fick jag tacka nej till många pass då barnens förskola hade vanliga kontorstider.”
Om en vecka är julen över och allt är som vanligt igen. Då ska vi inte sörja den helg som varit, utan se fram mot nästa. I bästa fall har Alliansens budget då bytts ut mot en som är något mer jämlik och jämställd.
”Min son har dålig syn och använder därför glasögon, nu börjar han bli väldigt stor och glasögonen små och jag har inte råd att köpa nya. De är även väldigt repiga.”
I Sverige ska inte ett par glasögon avgöra om ett barn klarar sig i skolan. Här ska en mamma inte behöva tigga om en enda julklapp till sina barn. Här måste även fattiga föräldrar kunna fira jul.