Det kostar på att vara kvinna i dag
I skuggan av krisen i Ukraina håller det offentliga Sverige på att ladda inför 8 mars, Internationella kvinnodagen.
Utspel ska tänkas ut, artiklar författas och politiker ska malla sig med att de minsann har den allra bästa jämställdhetspolitiken. Sedan är dagen över och allt kan återgå till det vanliga.
Visst börjar det bli lite tröttsamt? Trots reformer, lagstiftning, utredningar, avtalsrörelser och ombudsmän står fortfarande jämställdheten och stampar, oavsett hur man mäter.
Ofta när vi pratar om jämställdhet så pratar vi om löner.
4 500 kronor. Så mycket skiljer det i lön, varje månad, mellan en genomsnittlig svensk kvinna och hennes bror eller man. En svensk kvinna tjänar bara 86,1 procent av vad en man tjänar.
Detta kan man läsa om i den årsrapport över förra årets avtalsrörelse som statliga Medlingsinstitutet presenterade i förra månaden.
Men det är faktiskt ännu värre, eftersom Medlingsinstitutet inte tar hänsyn till att en tredjedel av alla kvinnor jobbar deltid.
I dag lanserar LO det nya lönemåttet "faktisk månadslön", där man bland annat räknar med detta.
Med det nya måttet är kvinnors löneandel av mäns i stället 73 procent inom arbetaryrken. I tjänstemannayrken tjänar en kvinna 76 procent av vad en man tjänar.
Arbetarkvinnor har då en genomsnittlig månadslön på knappt 17 000 kronor per månad. En arbetarman tjänar 6 000 kronor mer.
Bland tjänstemännen tjänar en man i genomsnitt 36 700 kronor. Kvinnor tjänar 9 300 kronor mindre, i genomsnitt.
LO lanserar förslag på hur man komma åt de här orättvisorna, och nog känns de igen: lagstifta om rätt till heltid och trygga anställningar, en föräldraförsäkring som delas mer rättvist, att rätten till heltid blir norm i alla verksamheter som finansieras med skattepengar
Tror ni att politikerna kommer lyssna?
Ut och protestera ska de i alla fall.
På lördag kommer representanter för Centerpartiet och Folkpartiet manifestera för minskade löneskillnader vid Sergels torg och jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP) ska prata hos svenska UN Women, FN:s enhet för jämställdhet och stärkandet av kvinnors rättigheter.
Kommer de säga något om allianspolitiken, tro?
Under åren med Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna i regering har männen kört ifrån kvinnorna så att det skriker om det. Räknat i kronor så har det könade inkomstgapet ökat från knappt 45 000 kronor per år för sju år sedan till 63 000 kronor i dag.
Förklaringen är jobbskatteavdraget – ivrigt backat av Arnholms parti.
I regeringens senaste budget var det männen som kom ut som de stora vinnarna. Nytt jobbskatteavdrag och höjd skiktgräns för statlig inkomstskatt som enligt Finansdepartementets egna analyser till 61 procent går till män.
Den som tjänar mycket får mer kvar i plånboken, lågavlönade får mindre. Och kvinnor jobbar ju, som vi redan lärt oss, oftare i låglöneyrken och som deltidare.
Försämringarna av socialförsäkringarna har dessutom drabbat kvinnor allra hårdast. 7 av 10 av de cirka 40 600 som utförsäkrades 2010 var kvinnor.
När borgerligheten i helgen pratar om löneorättvisor får vi inte glömma att de politiskt drivit på att för att fler utsatta kvinnor ska få gå till socialkontoren och i dag lever en tredjedel av landets ensamstående mammor i fattigdom.
Fagert tal på lördag kostar ju givetvis ingenting, men om mittenpartiernas borgerliga feminister är ärliga i sina jämställdhetssträvanden kanske de bör utvärdera kostnaden för att sitta i regering med M och KD.