Facklig kamp som hämtat ur en roman
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-03-30
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Berättelsen skulle kunna vara hämtad ur en av Åke Edwardssons romaner. En tågresa genom 1960-talets Europa och ett möte i en klassisk svensk folkpark.
Alika Karlsson hette från början Papadopoulou och föddes i norra Grekland. Hennes berättelse i boken ”Medlemmar från när och fjärran” är inte någon roman. Den handlar om en verklig 16-årig grekiska som ensam med en systerson reser genom ett Europa vars språk hon inte förstår och som sedan blir kvar i Hallstahammar. Det handlar om industrier som ropar efter arbetskraft och om livsavgörande möten medan orkestern spelar dansmusik.
Alika Karlsson berättar också om hur familjen växer upp i Västmanland, om hur hon tvingas följa hur diktaturen grep tag i Grekland och om sin väg till fackligt engagemang.
För det är det fackliga engagemanget som är bokens kärna. Den har kommit till som en dokumentation av ett studieprojekt. Drygt 50 förtroendevalda i olika LO-förbund berättar sin historia.
LO har i dag 175 000 förtroendevalda. Av dessa är drygt 15 000 födda utomlands. Av organisationens 1Ì´0;860Ì´0;000 medlemmar är 14 procent födda utanför Sverige. Nästan en fjärdedel av LO-medlemmarna har minst en förälder som inte är född i landet.
Det är en större andel än i någon av tjänstemannaorganisationerna, och ger en aning om att dagens klassamhälle också har en etnisk dimension.
När det kommer till facklig organisation, i alla fall inom yrken som organiseras av LO, ser det dock nästan ut som om integrationen skulle kunna fungera.
Inte illa för en organisation som brukar beskrivas som mer eller mindre främlingsfientlig av liberala redaktörer och folkpartistiska riksdagsmän.
Här finns förvisso berättelser om fördomar och diskriminering, från arbetskamrater och arbetsgivare. Guildo Barlari berättar om ovärdiga förhållanden i byggbranschen sedan han flytt från Chile. Kia Ayhan bytte ut sitt turkiska förnamn för att få ett arbete. Andra har blivit lurade på lönen eller arbetstiderna.
Men framför allt handlar berättelserna om vardagens kamp för att bygga sig en tillvaro. Om arbete i industrin, vården och olika servicebranscher. Och om arbetet med att lära sig språket och komma in i ett ofta stängt samhälle.
Och som sagt om förtroende från arbetskamrater.
Om Tarmo Ahonen på Volvo i Göteborg som övertalades att ta på sig sitt första fackliga uppdrag, eller Ramin Ebbbadnezamy som skriver om hur världen förändrades av den första fackliga kursen.
Det kunde ha varit berättelser om nästan vem som helst av de hundratusentals människor som bär de svenska folkrörelserna. Om engagemang, rädsla och kamratskap. Och om ansvar.
Det är helt enkelt mycket vanliga människor som medverkar i boken. Och precis som alla vanliga människor har de mycket ovanliga berättelser att berätta.
Det kunde ha varit berättelser om vem som helst, och kanske är det just det det är.
— Kampen mot orättvisor finns överallt, som en av bokens författare, Gerardo Berrios, uttryckte det.
Ingvar Persson