Nu tar vi en paus från Olof Palme
Efter julhelgens dokumentära maraton får det faktiskt vara nog. Socialdemokratin ligger inte bakom oss, den är en rörelse och riktningen borde vara framåt.
Just Olof Palme var ju som allra bäst när han fångade upp människors behov och drev den politiska processen framåt. Den som sett Maud Nycanders och Kristina Lindströms tv-serie förleds gärna att tro att Olof Palme var helt solitär. Att det var han som skapade politiken.
Så var det givetvis inte.
Det var till exempel kvinnorörelsen som drev Olof Palme att ta besluten om förskola, föräldraförsäkring och fri abort.
Annat förstod han sig inte alls på. Under kriserna på 1970-talet var han så inriktad på gammaldags tillväxt att han missade hela miljörörelsen. Han förlorade valen och kom inte tillbaka förrän på 1980-talet och då var suget efter pengar det enda som drev Sverige framåt.
Det var en rörelse Olof Palme inte borde ha lyssnat på.
Det var under hans regeringstid lånemarknaden avreglerades och hela Sverige drogs in i en besinningslös köpfest. Den slutade i total krasch, ännu en borgerlig regering och 500 procents ränta.
Men då fanns Olof Palme inte med oss längre. Han slapp den katastrofen. Som nära medarbetare till Tage Erlander la Olof Palme de allra sista byggstenarna i folkhemmet. Men när det var hans tur att ta över makten föll bygget samman.
Bristen på olja, konkurrens från andra länder och en allmän lågkonjunktur bröt ner den svenska optimismen.
40 år senare sitter vi fortfarande och längtar tillbaka till en tid som aldrig riktigt fanns. De senaste dagarna har tv visat en räcka minnesprogram, Palme, ABBA, Jan Stenbeck ... ja till och med de gamla protestsångarna sitter numera i tv och sjunger varandras låtar.
Men någonstans måste det faktiskt räcka. Vi kan inte förlama oss framför tv:n medan ekonomin rasar, rasismen växer och jorden brinner upp av alla de gaser vi släppt ut.
Det gamla kommer inte tillbaka.
Det är nu som gäller. Från och med nu och ända in i framtiden. Om dagens socialdemokrater vill lära sig någonting av historien så är det att man måste våga.
Olof Palme var fruktansvärt nyfiken, han sökte moderna lösningar och ibland fick han till det, som när det gällde jämställdheten. Då utmanade han många manliga väljare och än i dag kan kvinnorna tacka honom för det.
Dagens socialdemokrater måste förstå att de inte kan vara så hjärtängsligt rädda för att stöta sig med väljarna. Gå ut och lyssna på dem i stället, fånga de goda rörelserna och omvandla dem till framtidens politik.