Vekt spel om genetisk kamp på liv och död
Publicerad 2013-09-17
Vacklande gestaltning sänker Det oupptäckta landet
Vetenskapsteater kan man kalla det slags sceniska framställning som utgår från ett specifikt problem eller en händelse inom någon av naturvetenskaperna. Michael Frayns Köpenhamn, som har spelats på Dramaten, beskriver ett möte mellan Nils Bohr och Werner Heisenberg 1941. På Judiska Teatern kunde man 2009 se Moral Science Club, ett sammanträffande som ägde rum i Oxford 1946 mellan Bertrand Russell, Karl Popper och Ludwig Wittgenstein.
Jacob Hirdwalls Det oupptäckta landet, som spelas av det nystartade Ensembleverket på Vallentuna Teater, är en historia om genforskning, som inte saknar förankring i verkligheten. Pjäsen framfördes första gången på Island, där det genetiska materialet, på grund av isolering och tillräckligt stor population, är optimalt. Kommersiella intressen står mot mänskliga. Tekla Gudmunsdottír (AnnaKarin Hirdwall) har personliga intressen i den forskning kring Huntingtons sjukdom hon sysslar med, men de ekonomiska intressenterna ställer hinder i vägen. Piller som förlänger livet, kanhända i evighet, är givetvis en affärsidé i den högre skolan.
Den vetenskapliga informationen är under första akten så pass omfattande att man som publik fruktar läxförhör efter pausen. I stället fokuseras spelet på Teklas dilemma, själv drabbad av Huntingtons sjukdom försöker hon driva på forskningen och måste kämpa mot både sin egen snara död och de som vill bli rika på forskningsresultaten. Vilka som utgår med segern i denna historia torde vara tämligen uppenbart.
Man spelar mot en fond av en stillsam film, som också har ett utrymme där skådespelarna kan agera som silhuetter framför vyn över vad jag antar är ett isländskt landskap. Där framförs också emellanåt koreografiska episoder, gärna som scenövergångar, vilka överlag är något veka. Det gäller dessvärre spelet över huvud, att vara upprörd behöver inte alltid gestaltas med hög röstvolym. Bland de som ändå förtjänar ett omnämnande hör Eva Millbergs Sórún Ásgeirsdóttír och Nina Åkerlunds Aion.
Pjäsens titel är ett citat från Hamlet, som benämner dödens rike så. Förvisso är temat i Det oupptäckta landet just längtan efter - eller hoppet att lura - döden bärande, men gestaltningen vacklar och kampen på liv och död märks möjligen på kromosomnivån, inte i de genetiska, till människor utvecklade exemplaren.
