Stor teater i det pyttelilla
Barbro Westling ser makalösa ”Skvalpet” i Malmö
Publicerad 2017-01-13
TEATER. Funktionell dumhet överrumplade Malmöscenen fullständigt för drygt ett år sedan. Erik Holmström och Andrea Edwards hade kommit från TUR-teatern och kontroversiella SCUM-manifestet för att göra och spela med dockor i storlek 1:2. Funktionell dumhet var dockteater för vuxna och byggde på sociologen Roland Paulsens rapportbok om Arbetsförmedlingen, Vi bara lyder. Temat lydnad och försiktighet går igen i nya föreställningen som också den är verklighetsbaserad.
Metateatern Skvalpet bygger säkert på Holmströms erfarenheter då han i höstas regisserade Kung Ubu på Örebro länsteater. Det som skildras är arbetet på en institution och vi följer processen från teamets första möte på teatern.
Titeln är hämtad från ett citat av dåvarande generaldirektören för Arbetsförmedlingen, Angeles Bermudez Svankvist som med ”skvalpet” syftade på de som inte passar in på arbetsmarknaden. Erik Holmström vill intervjua de utpekade och att alla i teamet ska vara delaktiga i processen. Kring projektet hovrar välvilja, inte minst från den borgerliga teaterchefen som hoppas på politisk teater.
Det är på teatern men kunde vara på vilken arbetsplats som helst. Det tassas och tystnar, ingen vågar säga något rätt ut. Konflikter antyds i hummanden och regissören pratar själv i oavslutade meningar, är konflikträdd eller håller med. Det är lågmält realistiskt och samtidigt bitvis komiskt överdrivet med fokus på allvaret i det psykodynamiska och dess makt.
Dockornas skala 1:18 är verkligen pytte men deras ansikten, gjorda av Ida Mira Johansson, är skulpterat uttrycksfulla och syns på filmskärmen. Erik Holmström ger samtliga arton roller individuella röster. Hans händer rättar till, flyttar och vinklar och delar tålmodigt ut halvcentimeters manus till var och en av teaterdockorna. Det krävs ett hjärta av sten att inte påverkas av omsorgen.
Helt igenom makalöst värda 90 minuter.