”Nu förstår jag hur kärlek funkar”
Själv lever Karolina Ramqvist stadgat – men hennes romaner utmanar konventionerna
FÖRFATTARINTERVJU. Saga är en tonårstjej som har en ”slampsommar”.
Hon skriver upp alla killar hon ligger med.
– Det finns en stark idé om att det är farligt för unga kvinnor att leva ut sin sexualitet, säger Karolina Ramqvist.
”Träffsäker”, ”otroligt bra” och ”förtjänstfull” – romanen ”Alltings början” fick fina recensioner. Den sätter också myror i huvudet på läsarna: Är huvudpersonen Saga ett offer, eller en ung tjej som tar för sig? Nu kommer romanen i pocket, och författaren Karolina Ramqvist reser runt i landet och pratar om den.
Pulserande klubbliv
– Många känner igen sig i tiden mellan barn och vuxen. Och i relationer som inte varit som de önskat, säger hon över en kopp kaffe i familjens lägenhet på Södermalm i Stockholm.
Bokens Saga växer upp med en feministisk mamma och gör en tidig mediekarriär – precis som författaren själv. Det är 90-tal och hon kastar sig in storstadens pulserande bar- och klubbliv.
Den oundvikliga frågan – hur mycket av Saga är du?
– Många av de faktiska omständigheterna har jag tagit ur mitt eget liv, som bostaden och skolan. En författare använder alltid en del av sig själv, och bitar av historien skulle kunna vara mina egna upplevelser. Men hon är inte jag.
Saga uppfostras att vara självständig, att aldrig bli beroende av en man. Ändå dras hon till den mycket äldre festfixaren Victor. Hon kommer när han kallar, som när man beställer hem en pizza. Någon recensent ”ömmar” för Saga, flera resonerar kring om hon är ett offer.
Stuckit ut hakan
– Det finns en bekymrad blick på unga flickors sexualitet. En del tänker att Saga ligger med så många som möjligt för att fylla ett hål inombords. Men hon vill bli författare och utsätter sig för situationer som hon kan skriva om. Dessutom handlar det om passion – hon tycker att hon dragit en vinstlott som får uppleva den.
Det är inte första gången Karolina Ramqvist skriver om en kvinna som kan vara lätt att fördöma. Karin i den prisbelönta ”Flickvännen” är ihop med en gangster. Även hennes nya romanprojekt finns en kvinna som inte lever enligt normerna. Karolina själv har stuckit ut hakan många gånger, i antologin ”Fittstim” och som samhällsdebattör.
Är du konventionell av dig, i dag?
– Ja, som person på många sätt. Men det är väldigt både och. Det är roligt att skriva om det som är förbjudet, på olika nivåer. Det kan nog ses som provokativt. Jag söker en sorts konflikt, men också förståelse.
Feministisk mamma
Ett tema i boken är vilsenheten som kom efter att 70-talets kvinnorörelse lyckats genomföra så mycket, som fri abort och allmän barnomsorg.
Du har själv en feministisk mamma – hur har det påverkat dig?
– Det präglade min bild av kärlek och tvåsamhet starkt. Att en kvinna kan tvingas offra mycket för att leva i ett heterosexuellt förhållande. Att man måste freda sin frihet. Jag har också fått ett allmänt kritiskt förhållningssätt.
Vad hade den unga Karolina tänkt om hon sett dig nu – gift trebarnmamma, författare på heltid?
– Haha... Jag hade nog tänkt ”Gud, vad tråkigt” och blivit förvånad – men också intresserad. Jag har alltid haft svårt att förstå hur det funkar med kärlek. Nu tycker jag att det är en stor styrka att leva med någon annan. Det går att leva jämställt.
Fråga från Pija Lindenbaum
... som intervjuades förra lördagen.
Som liten ”läste” jag helst skrämmande bilderböcker. Minns du någon bilderbok som betydde särskilt mycket för dej?
– ”Sagan om morfars resa till den vilda skogen” av Flemming Johansen, till målaren Henri Rousseaus bilder. Den är fantastisk.
