Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Birgitta, Britta

Bolltrillande Brasilien inte bara samba och sol

Publicerad 2013-11-14

Engagerat om fobollshistorien i gedigen reportagebok av Henrik Brandão Jönsson

Brasilianska storstjärnan Neymar.

VM i Brasilien är en vacker dröm. Samba, värme, fotbollslegendarernas hemland. I Henrik Brandão Jönssons reportagebok Gräset är alltid grönare i Brasilien förmedlas en något mindre sagolik bild.

Det är ett gediget reportage och Brandão Jönsson behärskar för det mesta konsten att hålla läsaren kvar. Bara ibland blir det långrandigt, alltför detaljerat och tempofattigt. Oftare är berättandet engagerat och kompositionen imponerar: med nedslag i olika städer i det enorma landet lyckas han skapa en hyfsat kronologisk framställning av fotbollshistorien från Charles Miller i Santos till sommarens kraftiga protester i anslutning till Confederation Cup.

När Miller varit i England och lärt sig spela fotboll och tagit kunskapen med sig tillbaka till Brasilien föddes fotbollen där. Påstås det. Eller så föddes den i gummiplantagen i Amazonas. Oavsett så är sporten, som världen över, starkt sammanflätad med nationalism och kapitalism. Liksom med religion och vidskepelse.

Passionerade kommentatorer, favelapojkar som blir miljonärer, klubben Corinthians som kampanjade mot diktaturen - mycket ryms i det stora landet och i den tunna boken.

Brandão Jönsson beskriver Brasilien som en blandning av USA och Sovjetunionen. Nyliberalismen möter det totalitära. Protesterna i somras startade som ett medelklassuppror: när skattepengar gått till stora arenor i stället för till sjukvård, vägar eller skolor tröttnade den stressade medelklassen på kombinationen höga skatter och urusel samhällsservice.

Fotbollsmagin tycktes för en kort stund ha lämnat landet - paradoxalt med tanke på att det brasilianska landslaget äntligen visat sig vara på väg tillbaka. De nya arenorna och de ökade priserna är en del av den globala trenden: storhetsvansinne i kombination med önskan att tvätta fotbollen från sina fattiga supportrar. Den underförstådda ideologin, att fattigare människor bråkar mer, blir inte mindre obehaglig ju mer självklart den passerar.

Kanske blir den där festen nästa sommar het på andra sätt än väntat.