Sagolikt besök på skuggsidan
Publicerad 2014-02-05
Anna Höglunds illustrationer ger kraft och rymd
”Skaparen var trött. I flera dagar hade hen gjort solar och planeter och hav med miljoner fiskar i. OOOAAAH! gäspade Skaparen så munnen blev ett svart hål i rymden.”
En säregen barnboksfigur detta, inte minst till utseendet. Anna Höglund tycks ha korsat den lite barnsliga mångubben i Georges Méliès berömda stumfilm från 1902 med en vanlig kräftlampa, och resultatet är aningen kusligt.
På sidan 6 ser hen till och med rent hämndgirig ut, när hen med en kvast av ljus sopar alla förfulande skuggor över till jordens nattsida. Skuggor tål hen inte vid.
”Det där kallar vi natt. Det ljusa kallar vi dag. Så där ja!”
Utan sina skuggor blir människorna gladare, deras sorger tynar bort och glöms. Men en flicka och hennes lillebror är ledsna ändå, för med skuggorna försvinner också nattens drömmar, och utan drömmar får konsten och fantasin ingen näring.
”Om kvällarna kom inga sagor ur flickans mun. Hon bara gäspade och somnade. Då gick pojken i sömnen. Han gick fram till syrenbusken. - Älvor kom fram, bad han. Men inga älvor syntes till.”
Ulf Starks text om hur de båda syskonen beger sig till jordens nattsida för att locka tillbaka sina förvisade skuggor är kanske inte så märklig, men Höglunds illustrationer ger den både kraft och rymd.
Vyerna från planetens mörka sida för tankarna till Flanderns skyttegravar, med ett myller av försmäktande varelser under en natthimmel genomstungen av orangeartade sken. På den sterila dagsidan, däremot, spatserar bokmärkestuppar och andra utpräglat tvådimensionella typer omkring med leendet käckt på svaj i det aldrig sinande solskenet.
Kontrasten är slående och gör det också tydligt i hur grad Höglund utnyttjat skuggorna som betydelsebärande element i sina tidigare bilderböcker. Ta bara kattdjurets skugga vid sidan av pojken på omslaget till Jaguaren från 1987 (Bonnier Carlsen).
För den som vill läsa mer om det skugglösa levernets fördärvsbringande inverkan rekommenderas för övrigt antropologen James G Frazers studie Den gyllene grenen från 1890 (senast utgiven på svenska 1994, av Natur och Kultur).
Där berättas bland annat om Balkans skugghandlare, som hade till yrke att förse byggmästarna med lämpliga skuggor.
Med någons skugga i säkert förvar under grundstenarna, trodde man, skulle bygget stå emot både fiender och oväder. För skuggans innehavare var effekten dock den motsatta. Andlig förtvining väntade, liksom snar död.
Gissningsvis kostade en bra skugga en skön slant. Inte rear man ut sin själ hur som helst.