Junichiro Tanizaki – Japans store försvarare
Publicerad 2013-10-14
Traditionalistens essä Till skuggornas lov nu i nytryck
ESSÄ Grådagar med regntunga skyar och lågmält smatter på fönsterblecken. Precis en sån dag ska man läsa den japanske författaren Junichiro Tanizakis essä Till skuggornas lov, som skrevs 1933 och nu kommit i nytryck i Ellerströms behändiga lilla Enhörningsserie, (översättning och efterord av Vibeke Emond).
Tanizaki (1886-1965), en av de stora moderna japanska romanförfattarna bredvid Kawabata och Mishima, började som rebellisk modernist men blev med tiden en hängiven försvarare av den traditionella japanska estetiken och livsstilen. I essän skriver han vemodsfyllt och med mild humor om ”mörkrets färg” och olika subtila njutningar som modernitet och elektricitet jagat bort.
Han tror på fullt allvar att själva tekniken skulle ha varit annorlunda om den utvecklats i öst och inte i väst: Lamporna skulle lysa med ett annat, mjukt ljus. Radion skulle inte skrälla, byggnaderna, hemmen, tingen skulle betona andra kvalitéer, som dagrar, dunkel, tingens patina av ”händers beröring”, synlig värmande glöd, möjligheten att uppfatta stjärnor, eldflugor och månsken.
När jag tittar ut genom fönstret mörka höstkvällar förstår jag i alla fall det där med lamporna. Längre uppåt gatan var de svängande, fåtaliga lamporna förut omvärvda av en mjuk gulaktig aura. Om det regnade var den mörka gatstumpen ännu vackrare.
Nu är gatlyktorna nya, fler, de står i givakt med varsin stel vit lampglob som sprider exakt samma sken oavsett väder och årstid.
Miljösäkrare, överfallssäkrare. Men fulare.
