Sexäventyr i full swing
Publicerad 2014-02-07
Bengt Ohlssons nya romanär en ganska elak historia
Redan titeln antyder att Bengt Ohlssons nya roman Swing är en ganska elak historia. Skildringen av hur den försoffade slöjdläraren Åke går med på att göra ett besök på en swingersklubb, övertalad av sin fru, den något rastlösare Hanna är förvisso både fniss och rysframkallande.
Men samtidigt är det här paret så inbäddade i normalitet, trivsel och förtrolighet att jag inte ens efter andra genomläsningen kan avgöra om deras äktenskap egentligen är patetiskt och sorgligt.
Balansgången är så fin. Igenkänningsfaktorn så hög. Både vasst och medkännande deflorerar Ohlsson de flesta samtida myter om vår kulturs vanligaste samlevnadsform.
Perspektivet är den allvetande berättarens han och hon, men författaren känner uppenbarligen mannen bättre, den svenskt blyge och tystlåtne Åke som inte har någon manlig nära vän, men som ändå är nöjd med “det gråa och småtråkiga” livet med Hanna. Även med deras “praktiska knull sisådär varannan vecka”.
Hanna längtar i desperata stunder efter något annat, ovisst och oprövat. Ett mer ”hisnande” sexliv kanske, i stället för deras halvsovande ”ömsesidiga onani”. Hon blir galen på Åkes ”ordlösa slöhet” och negativitet inför de middagsbjudningar, teaterbesök eller söndagspromenader hon försöker föreslå.
Å andra sidan älskar hon Åke utan och innan, hela deras förutsägbara tillvaro och deras tillit till varandra. Hon är nöjd med att hon vågade sluta som sjuksköterska och bli läkemedelsförsäljare med dubbel lön, men hon börjar ändå känna att livet rinner bort. Så en dag hör hon väninnan Camilla prata om swingersklubben som gav hennes och Felipes äktenskap en välbehövlig kick.
Hela äventyret är oerhört skickligt fångat. Man kan tycka att det är så begränsat, ett avklätt besök i en hyreshuskällare, en middag hemma hos det mer rutinerade swingersparet Robert och Monika, med efterspel, inte borde fylla en hel bok. Man kan tycka att drömmarna och tankarna och känslorna kring sex och kärlek inte rimligtvis borde fylla så stor del av Åke och Hannas liv, de som är medelålders, föräldrar till en tonåring, är samhälls- och världsmedborgare, yrkesarbetande och betalar skatt.
Och tycker att de är lyckligt gifta.
Men när jag läser Swing och grips av Åkes och Hannas vånda och lust att vänstra utan att riskera nåt, återgivna med en, som jag nog måste kalla satanisk realism, så kan jag, trots att jag aldrig i livet skulle ge mig ner i en sån där sexklubbkällare, förstå dem precis.
På något sätt får Ohlsson fatt i den där mänskliga kombinationen av idiotiskt romantiskt hopp, inre ensamhet och tafatthet när det gäller sexuell praktik som nog följer oss från ungdomens genom hela livet, åtminstone inför varje ny partner. Det finns trots allt något överjordiskt i förälskelse och sexuell passion som bleks bort av tid och vana men som ändå finns kvar i oss som minne eller dröm, eller möjligen kulturell hjärntvätt. Resignerade Åke och förnuftiga Hanna saknar båda det där, på sina olika sätt.
Men är ett eldigare sexliv allt de längtar efter, är frågan som blir alltmer akut för läsaren.
Att Bengt Ohlsson inte vidgar romanen till den större världen, eller löser deras dilemma med något revolutionerande visar sig vara ett smart grepp. Hur tung och kvävande kan inte jordisk vardagslycka kännas.
