Fin guidning till sjuttio poeter
Publicerad 2014-07-18
Ett sekel av glömda berättelser
Den svenska poesihistorien består inte bara av kända namn. De som bara publicerat en eller ett par dikthäften hör också dit, dikter som flimrat fram i en viss tid för att försvinna i glömskan. All dikt, även den undanskymda, har sin betydelse, skriver Jonas Ellerström i sitt urval Under tidens yta (ellerströms).
I sporadiska nedslag efter en historisk linje som går som en blå tråd längst ner på sidorna presenterar han 70 svenska 1900-talspoeter som inte tillhör de etablerade med varsin dikt. Genomgående överraskande bra.
Han konstaterar att de faktorer som hänvisar diktare till marginalen är sådant som kort verksförteckning och hemmahörighet på landsorten eller Svenskfinland. Och kvinnligt kön. Särskilt kvinnliga poeter från modernisternas 40-tal tycker han fått för liten uppmärksamhet.
Att en stilla sommarkväll följa hans ödmjuka guidning genom raden av skiftande livsöden och temperament, från Gustav Uddgrens ensamma stadsvandring Nattens hjälte utkommen 1902, till Kerstin Norborgs lika drömska natt i Så fort jag går ut (1998), får faktiskt tiden att på något sätt upplösa sina kategorier, det där dödliga dået, linjen framåt. Poesi har ofta en otidsenlighet, den verkar vänta någon annanstans än här, för att berätta om det som inte finns. Vilken lycka att de fortsätter.
