Livet på cirkus – från insidan
Publicerad 2014-01-08
Rex Mundivalsen en älskvärd berättelse om livet kring manegen
Toni Rhodin tillhör en av Sveriges mest kända cirkusfamiljer - Brazil Jack var hans farfar - och hans romandebut utspelar sig mycket riktigt i cirkusmiljö.
Rex Mundivalsen är å ena sidan en rar och munter berättelse om en pojke vars mamma bestämmer sig för att återknyta till sitt förflutna och bli cirkusdirektör. Å andra sidan är den en initierad skildring av ett ovanligt vardagsliv, som är lika genuint förankrat på skånska landsbygden som det är kosmopolitiskt. Ena dagen gör man ett gig med ponnyridning på en julmarknad i Vellinge, nästa dag tar man sin rossliga bil till Tyskland för att köpa exotiska djur. Artister rekryteras från hela Europa. Kommunikationen med både djur och människor baseras på tyska facktermer, men svenska, ungerska, polska och engelska mixas effektivt in.
Det är genom den unge Rex vi får lära känna den här världen, som till stora delar är ny också för honom. Vi befinner oss i nutid, men cirkusvärldens traditioner lever så starkt att boken förmedlar en känsla av att det hade kunnat vara nästan när som helst. Toni Rhodin väver också in familjens historia, lätt fiktionaliserad. Men kanske är det Brazil Jack som, under sitt riktiga förnamn Max, dyker upp i boken som Rex morfar och hjälper till att baxa ut den lilla cirkusen på vägarna.
I vilket fall är det hårda arbetet detsamma som det nog alltid har varit: cirkusvagnar ska målas, staket runt djurhagar sättas upp, det ska tränas och dresseras, sökas tillstånd och skrivas anställningsavtal. Allt detta skildras i all sin oglamorösa konkretion, men ur Rex perspektiv har det ett frihetens skimmer. Bäst av allt är alla djur som hör till cirkusfamiljen, med sina personligheter och behov av omsorg. Toni Rhodin förmedlar fint det djurälskande barnet Rex varma lycka.
Vi befinner oss väldigt långt ifrån en nio till fem-tillvaro. Vanliga Svenssons existerar i stort sett bara som publik i denna värld, och även om Rex går i skolan så är det på cirkusen han har sitt riktiga liv. Gemenskapen finns med de udda existenser som ansluter sig för att slå i tältpålar, sköta djur och köra, och med andra som delar cirkusen som livsstil.
Lite skillnad på folk och folk är det dock. ”Komedianter” kallas till exempel de som ”nästan lade ner mer energi på att handla med begagnade lastbilar och slanga diesel än att finslipa sitt artisteri”.
Rex Mundivalsen en älskvärd historia, berättad med driv och självkänsla. Emellanåt blir tonfallet väl kåserande, och när författaren för in djurrättsaktivister i berättelsen bara för att ge dem på moppen liknar texten plötsligt ett illa kamouflerat, harmset debattinlägg.
Men de här små plumparna i kanten vägs upp av författarens känsla för det cirkusliv han så generöst bjuder in läsaren till.