Blåsning för de minsta
Publicerad 2014-09-29
Genuint och ombonat i Tomas och Anna-Clara Tidholms nya bilderbok
Det råder en påtaglig högervind i Tomas och Anna-Clara Tidholms nya bilderbok för de allra minsta.
Här stävar inte bara en skuta med rödbarkade segel högerut, i läsriktningen, blädderriktningen, utan också träden, molnen och människorna.
Berättelsen är retligt enkel, bestående av drygt ett dussin satser inledda med ”Det var en gång”, men Anna-Clara Tidholms teckningar får den att bågna av en blåst som boksidan inte förmår hejda. En flik av solnedgången tumlar in över nästa uppslag, eller en tunnhårig liten farbror på cykel. En svan som flyger förbi åt motsatt håll blir ett rent uppseendeväckande inslag. Det ser jobbigt ut!
De sinsemellan inte särskilt sammanhängande nedslagen samlar sig till en resebeskrivning över en tryggt avrundad värld, och till slut är läsaren tillbaka där allt började, med en räv som springer i skymningen.
Men nu anas frost över plogfårorna, och på sista sidan är väderomslaget ett faktum: ”Det var en gång en himmel full av snö”.
Anna-Clara Tidholm är för övrigt något av svensk mästare i skumrask och pissväder. Ingen ritar en skogsrand som förtonar i snöglopp som hon.
Ändå ger bilderna i Det var en gång en räv som sprang i mörkret ett genuint ombonat intryck, vilket nog kommer sig av att figurerna därinne tycks så stadigt förankrade i jordklotet och i sig själva. Deras ansikten lyser av tillförsikt.
Bara vid ett tillfälle, på självaste mittuppslaget, händer något smått kusligt eller oväntat. ”Det var ett tåg som stannade i skogen”. Någon tittar lite försiktigt ut genom kupéfönstret, mot en klunga granar som kantar banvallen. Andra resenärer syns sova eller sitta med en laptop. Signalfel?
Ingen stor händelse kanske, men en gåta att tyda och en nödvändig punkt av lä i flödet. Sedan sätter sig allt i rörelse igen.