Reningen i ett brustet efteråt
Publicerad 2013-05-08
Åke Smedbergs noveller fantastiska i det lilla formatet utan att reduceras
Varför är vi som vi är? Varför gör vi det vi gör? En kvinna i nattligt grubbel i en av Åke Smedbergs nya noveller betraktar sin sovande make. Han som hon numera irriteras så omåttligt av och vars eftergivenhet och ömhet hon inte står ut med.
Människorna i Åke Smedbergs noveller befinner sig oftast i andra halvan av sina liv, i ett brustet efteråt. Efter att ungdomens sorglösa möjligheter realiserats i oro, slit och räkningar, efter sveken och skilsmässan, efter att hustrun dött i cancer, efter att barnen blev som de blev. Här finns förtvivlan, rasande frisläppt smärta och dov inkapslad smärta men också sällsam skönhet. Ett slags renande ljus i mörkret.
Jag fattar inte hur Smedberg gör men han gör det fantastiskt bra. Han reducerar inte, trots det korta formatet. Hans gestalter är ”ungefärliga”, blottas glimtvis, stundvis, men deras liv framstår ändå som inskrivna i något större, ovisst, gåtfullt. Han går in i dem så hemtamt, in i det såriga rastlösa hungriga som jagar dem, in i deras solupplysta barndomsminnen, in i dunklet som de själva inte kan komma åt med ord.
Men kanske med bilder. Slyiga och svårgenomträngliga skogar, igenväxta sjöar, övergivna hus och igenfallna ladutak kommer igen också i hans nya samling. Marit, Leif och de andra bor kvar i någon glesbygdsort i mellannorrland, jobbar i skogen, i byggsvängen eller vården. Men det är inte så väsentligt. Det Smedberg skildrar i sina drömska och sökande bildrika berättelser är vad som pågår på insidan. Hur vanliga människor förhåller sig till svåra och ofrånkomliga saker som sjukdom, åldrande, död, ensamhet, kärlek som tar slut.
Borges är ett undantag, ett närmast frivolt inslag i den tunga realismen. Den blinde mästaren kommer med kvällståget till Sundsvall med sin mor och sekreterare Leonora Acevedo Borges för att besöka en avlägsen släkting, en sportjournalist med signaturen Rex, som bjuder på dillkött och vodka.
Middagen blir ganska misslyckad, kan jag avslöja. På natten står en sömnlös Borges vid köksfönstrets kalldrag och funderar på skrivandets lek och meningslöshet. Enligt Rex, som inte läst en enda rad av Borges blir man varken rik eller lycklig av det.
Men jag blir lite lycklig, en stund, av att upptäcka Borges i det släckta köket, anande snöyran, nordans monotoni, tänkande på allt möjligt annat.
