Hiphop är inget för morsgrisar
Svenska rappare lyckas skapa debatt trots att det inte borde vara möjligt längre
I onsdags spelade P3 för första gången låten Baba av rapparna Ivory och Adam Kanyama.
I refrängen sjunger de: ”Kn*lla din mamma Björn Söder, du kan kalla mig pappa, hälsning från alla blattar plus de svennar som fattar”.
Några av de svennar som inte fattade poängen med den textraden jobbar på Göteborgs-Posten. I en upprörd artikel skrev ledarredaktionen att låten var en styggelse och gjorde familjemedlemmar medskyldiga till Söders politiska åsikter. Högertankesmedjan Den nya välfärden, gick ännu längre och krävde att P3 på grund av detta skulle släckas ner.
Man skulle kunna avfärda hela den här diskussionen som trams, men det är faktiskt upprörande att den kulturella bildningen är så låg bland svenska opinionsbildare.
Det är år 2015 och ändå verkar inte kunskapen ha nått GP:s ledarredaktion att en av rapens vanligaste klichéer är dissen.
På samma sätt som Evert Taubes sjömansvisor tvångsmässigt romantiserade knivslagsmål och prostitution kan inte rappare sluta tjata om att deras konkurrenter är usla hantverkare eller illa mentalt rustade. Och den absolut mest uttjatade formen av dissande går ut på att rappa elakheter om någons mamma. Det är en litterär trop, en retorisk gest, i brist på bättre ord.
Vi talar inte om någon perifer subkultur här, utan om världens mest spridda kulturform, betydligt äldre än genomsnittsåldern på GP:s ledarredaktion. Så etablerad att den superkommersiella kanalen MTV en gång i tiden hade ett program som hette just YO MOMMA! där deltagarna fick förolämpa varandras mammor på så roliga sätt som möjligt.
Textraden är alltså inte ett uttryck för oidipala störningar. Den handlar inte ens om Björn Söders verkliga mamma. Mammadissen är retorisk stapelvara i modern hiphopdiktning. Litterärt bröd och smör för den som lever med sin samtid.
Skulle då P3 sända en låt där Ultima Thule sjunger att de skulle kn*lla Gudrun Schymans mamma, frågar nu säkert vän av Sverigedemokrati.
Garanterat. Om Ultima Thule återuppstod och uppdaterade sitt osvängiga vikingarocksound till något som kunde tilltala P3:s målgrupp.
Musik kvoteras inte in på P3 tack vare politiskt innehåll utan på grund av hur den låter. Och P3 är till stora delar en hiphopkanal. Sen råkar svensk hiphop vara en av de starkaste antirasistiska krafterna som finns just nu. Svenska rappare kommer aldrig att älska en politiker som kramat SS-veteraner och anser att alla medborgare inte räknas som svenskar.
Jag gillar verkligen inte all musik i P3. Det gör ingen, förutom möjligen P3:s musikläggare. Men om det ropas på censur när en rappare använder fula ord i samband med ordet ”mamma” måste kulturministern snart starta en kulturell folkbildningskampanj med fokus på att lotsa liberala ledarskribenter in i det nya århundradet.
En försiktig inskolning i rapens uttrycksformer skulle kunna gå via litteraturprofessor Ebba Witt-Brattströms text i dagens DN där hon avfärdar sina kritiker med orden ”Generationer av desperata wannabes har kommit och gått i min omgivning” och sedan skriver om att krama trettonåriga mäns pungkulor.
En diss värdig Eminem i sina malligaste stunder.
Fast ingen ropar på censur i just det fallet.
Även om det kanske vore mer angeläget.
UPPDATERING I en tidigare version av texten påstods att tankesmedjan Den nya välfärden finansieras av Svenskt näringsliv. Enligt Svenskt närlingslivs företrädare stämmer inte detta utan finansieringen kommer från annat håll.
