Det går inte att vara unik i ”Sommar i P1”
Bara för att alla lyssnar på poddar betyder det inte att programmet måste renovera hela sitt koncept
Jag har egentligen inte lust att gnälla på varken Sommar i P1 eller Frank Sinatra. Att anmärka på dramaturgin och individualismen i sommarpratens ”framgångssagor” har blivit mer förutsägbart än programmen som kritiseras. Jag är till min natur konservativ, och kanske lite korkad, vilket lätt leder till en något resignerad ”det är väl fint att det finns”-inställning. Bara för att alla lyssnar på poddar betyder det inte att ”Sommar” måste renovera hela sitt koncept.
Men det är onekligen ganska roligt att höra Sinatras ”My way” på radion, någonstans runt halv tre på eftermiddagen. Klassikern om att stå rakryggad, att man gått på några minor här och där, visst, men att man mer än något annat gått sin egen väg. Det är en banger, den som säger något annat är vansinnig, och det är väl därför så många tycker att texten representerar just deras eget liv, när det i själva verket uppenbarligen är allas väg.
”My way” var den mest spelade låten i ”Sommar” under decenniet 2010 – 2020. Bibbi Rödöö sa i en intervju från 2015 att de vänligt avråder från låtar som Sinatras, och Edit Piafs ganska likartade budskap om att inte ångra något i ”Non, je ne regrette rien.” Vilket innebär att sommarpratare ideligen har blivit informerade om att ditt låtval här är lite slitet, men viftat bort det som en bagatell. Den passar helt enkelt in för bra på mitt liv!
På sätt och vis stämmer det ju, eftersom det trots allt inte finns något annat sätt att göra saker på än sitt eget. Eller står något annat liv till buds? Ju mer jag tänker på det, desto mer irriterad blir jag på ”My way”, och tar tillbaka inledningen – jag vill visst gnälla på Sinatra. Vad är det för axelryckande budskap, som fortsätter få fäste i generation efter generation? Ett något mer finstilt sätt att säga ”hoppsan, det blev som det blev, och det var lika bra”.
Jag har säkert några år på mig innan det är dags för mitt eget sommarprat. Till dess ska jag hitta en låt med ett mer passande och sanningsenligt budskap. Något om att jag gick min egen väg, och det var ju synd, för det hade varit oändligt mycket bättre om jag hade följt någon annan.