Hemkört
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-07
Det är mycket som är hemmagjort i den "moderna barockopera" som Vadstena-Akademien presenterar som sommarens första produktion. Musiken har Sven Åberg sammanställt ur verk som tidigare spelats i Vadstena, mest komiska italienska 1600-talsoperor. Sådan hantering var inte ovanlig under barocken och kallades pasticcio, lappverk. Den historia som knyter ihop lappverksmusiken är banalast tänkbara. Fyra ungdomar förbereder sig att gå på dans, efter viss blyghet och fumlighet lossnar det i dansen, festen fortsätter i någons lägenhet och sedan så är det slut.
Ingen av ungdomarna individualiseras, i tur och ordning sjunger de sina trevliga buffaarior eller snarare visor - det handlar om rätt anspråkslös barockmusik. Alla fyra sjunger bra, de sex musikerna kompar fint på sina gamla instrument och mellan sångerna går både sångare och musiker loss i litet halvimproviserat agerande, dansant, pantomimiskt på scenen och med glissando- och klusterlekar i orkesterdiket.
Regissören och dramaturgen Helena Röhrs tanke har förstås varit att visa hur underhållande och användbar den här musiken är också i en enkel samtida kontext. Visst är den det, men nivån har blivit för anspråkslös, och de mer improviserade bitarna ser ut som en scenskoleövning, roligare att utföra än titta på. Man förväntar sig att en institution som Vadstena-Akademien lägger ribban litet högre när man experimenterar.
Opera
Lennart Bromander
