Bra exempel på hur asylpolitiken ser ut i praktiken
Den syriska musikern Omar Souleyman skulle ha spelat på Music & Arts i Stockholm i dag. Men eftersom risken finns att han passar på att söka asyl, får han över huvud taget inget visum – och tvingas ställa in.
Det är ett bra exempel på hur den generösa svenska asylpolitiken ser ut i praktiken.
Enligt FN:s flyktingkonvention har vem som helst rätt att söka asyl och myndigheterna måste pröva varje ansökan. Det enklaste sättet att hålla utlänningar borta är därför att stoppa folk från att alls söka. Det gör man genom att hindra att de sätter en lilltå på svensk mark. För till skillnad från vad många tror kan man alltså inte knalla in på en ambassad eller skicka ett brev, man måste ta sig hit.
Därför har Sveriges – och EU:s – första försvarslinje flyttat långt utanför våra gränser. Det sker genom visumtvång, genom avskräckande propagandakampanjer i flyktingländer. Genom att man gjort flygbolagen ansvariga att kolla papper. Och genom ombud: Italien betalade Gaddafi för att stoppa folk att ta båten till Europa. Spanien och EU betalar i dag Mauretanien för att blockera vägen via Kanarieörarna.
Det riktigt fina är att det kan ske bortom de mediala strålkastarna.
Omar Souleyman är en kändis, med kontakter i Sverige som kan berätta om hans öde. I det syriska helvetet är hundratusentals andra, okända, människor inlåsta mellan Assadregimens kanoner och ett Europa som vill hålla dem borta.