Papegojan, höken och homofoben
Tre tveksamma typer tystas med talmansuppdrag
En krigshök, en kall asylbyråkrat och en homofob rasistpartist. Så ser den nya talmanskåren ut.
Plus en malplacerad miljöpartist.
Till Urban Ahlins politiska gärning hör att försvara kriget i Afghanistan till sista blodsdroppen, antyda fortsatt vapensamarbete med Saudiarabien och att skvallra om svensk politik på amerikanska ambassaden.
Att han nu får avsluta sin karriär i en återvändsgränd stänger dessbättre dörren till UD.
Som vice talman tar den hjärtlösa migrationspolitikens ansikte plats. När Reinfeldt pratat vackert om den brinnande världen, har Tobias Billström stått för realpolitisk iskyla. I det längsta förhalade han vård åt papperslösa, ströp anhöriginvandring och kommenterade Ganna-fallet med att vi inte har råd att ge sjuka gamlingar uppehållstillstånd eftersom de inte arbetar. Men främst går han till historien som papegojpratare, efter att 19 gånger på drygt tre minuter upprepat att han inte kommenterar Wikileaks uppgifter om hur han och Carl Bildt snackat skit om irakier.
Den tredje musketören blev, trots lysande symboliskt motstånd från övriga riksdagen, SD:s partisekreterare Björn Söder. Han gick med i det då skinnskallenazistiska partiet i mitten av 90-talet. Och han håller fortfarande idéer om homosexualitet som en avart jämförbar med pedofili och dödsstraff, högt.
Det är ingen avundsvärd sits Esabelle Dingizian (MP) får med den trojkan.
Den ljusa sidan av saken är förstås att de inte kan blanda sig i politiken mer.