Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Dagmar, Rigmor

Destruktiva antifascister spårar ur

RF är aktiva på nätet.

Vänsteraktivister hotar och misshandlar nazister. De söker upp dem i hemmen och slår sönder deras lägenheter.

Så har det sett ut i något års tid i Eskilstuna, Västerås och Örebro. Det har Ekot rapporterat om i veckan.

Man ska ta polisens och Ekots uppgifter med försiktighet. I sammanställningarna över brott klumpar de till exempel ihop klotter med hot och våld för att få till en riktigt lång lista, och ingen har lyckats förklara varför detta sker just nu, just här. Men så mycket verkar stå klart: Revolutionära Fronten (RF) - en perifer väns-terorganisation med några dussin medlemmar i landet, men en välbesökt hemsida - bedriver en ovanligt våldsam och ensidigt offensiv kampanj mot det nazistiska Svenskarnas Parti i Mälardalen.

Av allt att döma sker attackerna oprovocerat. Möjligen kan man peka på att en våldsupptrappning skedde för fem-sex år sedan, då kulturhuset Cyklopen brändes ner, nazistiska Svenska Motståndsrörelsen, beväpnade, höll flera torg- möten i Stockholm och Mälardalen och en antifascist knivskars svårt. Detta radikaliserade RF ytterligare.

Politiskt är RF:s aktioner en destruktiv återvändsgränd. Att konfrontera organiserade högerextremister på gatorna är ju en sak, att ställa sig i vägen för en nazistmarsch, att klottra ner en vitmaktbokhandel, eller försvara en demonstration. Det kan ses som en politisk kamp om det offentliga rummet, inte alltid laglig, men möjlig att förstå och respektera.

Men att aktivt söka upp och terrorisera motståndare i deras hem, att förstöra deras lägenheter eller ringa in telefonhot är en moralisk kollaps - där ytterligare en spärr mot ett upptrappat våld passeras. Visst, sådant har hänt förut. Men bara undantagsvis, inte på det här systematiska viset.

Det är också en strategisk katastrof. Inte nödvändigtvis för RF som organisation. Antagligen attraherar de nya aktivister genom sådana här aktioner. Inte minst eftersom de lägger ut videos från aktionerna och öppet skryter med dem. Budskapet blir att RF är de som gör något, medan alla andra snackar. Och kanske skrämmer de några nazister att flytta eller sluta.

Men priset är skyhögt. Det betalas av alla andra anti- fascister. För plötsligt bekräftar RF de liberala kålsupar- teoretiker, som i åratal felaktigt försökt jämställa antifascism med fascism, vänsterextremism med högerextremism. Man skrämmer bort sympatisörer och allierade. Och man bereder den opinionsmässiga marken för ökad övervakning och polisinsatser riktade mot vänstern, och för ökad förståelse för nazisterna, som nu får en chans att beskriva sitt våld som självförsvar.