EU-högern nobbar SD
Partiets högerkontakter stoppar framfart
Det pågår ett Svarte Petter-spel i Bryssel, när radikalhögerns kanonresultat i flera länder nu ska omsättas i praktiska samarbeten i Europaparlamentet.
Här byts pengar och inflytande mot idéer och principer, i ett spel där partierna alltid siktar på mer rumsrena sammanhang än de kanske egentligen är värda.
Drömmen är att bli insläppta i den Tory-ledda gruppen ECR, som visserligen är duktigt konservativ, men inte räknas till radikalhögern.
I veckan passerade Dansk Folkeparti det nålsögat – vilket närmast kan liknas vid ett slags politisk adling. Danskar betalar med sina mandat.
SD vill förstås också in i det konservativa finrummet. Men där drar nog Tories ändå gränsen. Ett parti med nazistisk historia är för mycket.
Alternativet, meddelar SD:s pressekreterare Martin Kinnunen, är den Ukip-ledda EFD-gruppen. Problemet är bara att inte heller Ukip gärna beblandar sig med järnrörsgänget – inte minst har SD:s ungdomsförbund alltför känsliga kontakter med fascistorganisationer runt om i Europa.
Så tills vidare blir nog SD grupplösa. I alla fall fram tills de nuvarande grupperna sprängs av sina inre motsättningar, vilket den ledande forskare på radikalhögern, holländaren Cas Mudde, tror är en förutsättning för att Marine Le Pen och Geert Wilders idé om en ny grupp ska kunna lyckas (Hope not hate 26 maj).
Ja, tanken att Europas rasistpartier skulle kunna ena sig i Europaparlamentet är dessbättre lika främmande som skrämmande.