DN vaskar extremhögern
Ekonomiskt trängda medier kan tjäna pengar på osaklig invandringsdebatt
Aftonbladet Kultur är den enda kultursida som har recenserat Karl-Ove Arnstbergs och Gunnar Sandelins bok Invandring och mörkläggning, den bok som Dagens Nyheter i helgen hade en helsidesannons om.
Boken presenterar sig själv som En saklig rapport från en förryckt tid, men som Samuel Edquist konstaterar är den inget annat än den gamla vanliga negerbollskverulansen: man får ju inte säga nånting i det här landet – som muslimerna snart har tagit över.
Samuel Edquist, historiker från Uppsala, dömde ut boken och tillhör därmed den skara forskare som professor Arnstberg räknar till svikarna inom akademien, eller kort och gott ”idioterna”. Till den gruppen räknas givetvis också medierna.
Förutom Aftonbladets recension har Svenska Dagbladet haft en förvirrad men positiv text om boken, signerad Ivar Arpi. Även Arpi beklagar att det är så lågt i tak i den svenska debatten. I övrigt har intresset för boken varit svalt, vilket fick författarna att gråta ut i norska Aftenposten.
Det är ingen slump att Arnstberg och Sandelin åker till just Norge som martyrer. Invandring och mörkläggning är ett exempel på det som i Norge kallas för ”vaskning”, det vill säga, när extremhögern genomgår en normaliseringsprocess. I Norge är Fjordman, bloggaren som inspirerade Breiviks världsbild, numera kolumnist i dagspressen och kallas ibland in som islamexpert. I Sverige frågar SVT:s Agenda hur mycket invandring vi ”tål” - tål innan ja, vaddå? Publicistklubben bjuder in Avpixlat. Etcetera.
DN:s chefredaktör Peter Wolodarski försvarar sig med att tidningen har en generös annonspolicy. Det låter demokratiskt, men annonser och reklam är inte en fråga om yttrandefrihet. Att neka nån att köpa annonsplats är att tacka nej till en affär, till en ekonomisk transaktion, inte att stoppa det fria ordet.
Sanna Rayman, ledarskribent på Svenska Dagbladet, gör sig i den här diskussionen onödigt dum, vilket är en del av hela vaskningsprocessen. Hon ser inga problem med annonsen, eftersom den, som hon påstår, inte sprider felaktiga fakta (vilket inte är sant). Rayman tycks tro att siffrorna som presenteras i annonsen är neutrala. Hon tycks inte heller förstå att det finns en bok bakom annonsen, en bok som inte är mer saklig än att den hämtar sina citat från Avpixlat och Flashback.
Annonsen i DN kostade 115 000 kronor. Extremhögern börjar bli en kraft som trängda medier kan tjäna pengar på. Också det är en del av ”vaskningen”.